Att känna sig kränkt är tusen gånger djupare än engelskans motsvarande "offended". En person som särbehandlas för sitt ursprung känner sig kränkt. En anställd som nekas ökad lön trots en månad av hårt arbete känner sig kränkt. Svenskar som var emot att SVT klippte bort ca 5 rasistiska sekunder från Kalle Anka på Julafton kände sig kränkta. "Jag känner mig kränkt" är liksom vad folk säger i intervjuer när de vill bli tagna på allvar. Tidningarna i sin tur ser till att göra den delen av intervjun till ett citat och använda den som headline. Läsarna kommer i sin tur skaka på huvudet när dem läser det och tänka "Det är inte rätt, att folk ska kränkas på det här viset". And so on...
Jag var inte direkt på väg någon stans med det där, nu känns kränkt bara som ett lustigt ord. Kränkt, kränkt, kränkt... Hehehe.
Den här ödlan alltså. |
Insåg precis att senast jag skrev här så hade jag en flickvän. Well not anymore. Fast för den delen så undrar jag om jag ens skrev att jag hade det, 2011-2013 har varit ganska tunt på inlägg. Jag har nog ändrat min syn på hur mycket jag ska skriva om mitt kärleksliv ganska många gånger. Å ena sidan finns det en massa pinsamma inlägg från en angsty tonåring om man kollar i typ 2009-arkivet. Å andra sidan så blir det en sån jobbig stämning för alla inblandade när någon jag känner ganska väl inte fått höra nyheterna och helt oskuldsfullt säger något. Så jag antar att min nuvarande inställning är att vara relativt öppen, får se hur lång tid det dröjer tills jag ångrar det.
Hmm, tror jag ska göra en udda grej. Här är en hög länkar till diverse intressanta saker:
Ozar Midrashim
The Great War
Hundramiljonersmannen
The Reward
Sesame Seeds
Hyperbole and a Half
Homestuck
Mom's Spaghetti
Yeah vet inte vad som var grejen med det där, men ändå, kul att göra en gång iallafall. Känner mig klar för idag i vilket fall.