Demons in my backyard

Det finns inga demoner i min bakgård (har jag ens en bakgård?) men jag skyller ändå på dem för att jag inte skrivit på några dagar.

Det är förstås inte så mycket som ni missat, jag har haft två prov som jag inte pluggat till alls (det gick bra ändå, kanske fick MVG på båda. Thank you very much), jag har varit så duktig och klarat mig själv fram till onsdagskvällen då brorsan och hans flickvän kom tillbaka (men mamma & pappa + hunden kommer senare).

Trots att det är fredagseftermiddag får jag känslan av att det är lördag kväll, varje gång jag inser min plats i den allsomfattande kronologiska tidslinjen blir jag glad över att hela två dagars frihet (helg) väntar på mig, Shawshank redemption musiken kan börja spelas när som helst (det är en bra film, se den).

Av rent övrigt intresse kan jag meddela att min mattelärare tog med sig sin dotter till förra lektionen, det var lite roligt. Hon satt och ritade halva tiden, men när det blev rast (som ingen orkar lämna rummet på) tog hon en penna och skrev på whiteboarden.
Det roliga är inte att hon skrev (även om det var mycket fin handstil för en 8-10 åring), utan vad hon skrev, bland annat så gjorde hon en övertygande "kemilabb" i fem steg med både materialslista samt slutsats. Man kunde inte tänka annat än "Hon kommer sååå bli en lärare när hon blir stor" (poor girl does'nt know what she's getting into).

Appropå mattelektioner så har en klasskamrat (som går i samma mattegrupp) tydligen bestämt sig för att jag kan vara hans vän, inte för att jag är folkilsken eller så, men vi delar inga som helst intressen så jag kan i allmänhet inte konversera med honom alls, det blir bara en "awkward silence" när han sitter bredvid mig.
Det är nog ändå rätt taskigt av mig att inte försöka, speciellt då hans förra klasskompis (som han var god vän med) plötsligt bytte skola och han då inte har nån att tala med, men jag vet inte vad jag ska göra med en sån här situation.

Mer skolgrejer, nån gång i mars ska det vara poesikväll på skolan (på min fritid,noooooo!) och alla måste vara med. Man ska skriva sin egna dikt och berätta den högt för hela skolan, vi mediaelever har även fått i uppdrag att göra affisher för händelsen. Vadmer så blev jag hastigt och lustigt utvald till att vara klassens konferencier (hah! Rätt stavat), läraren frågade mig direkt efter hon berättat om det hela ifall jag kunde vara det, jag svarade lite halvförvirrat "hmm, va? Visst..." (och så var det med det).

Igår gjorde jag bort mig flera gånger på olika vis, något som jag absolut avskyr och mår dåligt av (I can't even belive I'm writing about it), jag tänker inte beskriva situationerna, men det är inte poängen.
Dock så känner jag mig lite nöjd över hur jag hanterade det, normalt brukar jag bli tillbakadragen och ganska nere resten av dagen, men jag lyckades faktiskt hålla mig någorlunda oberörd denna gång, även om det tog mycket av min koncentration. Det gick i stort sett ut på att jag hela tiden intalade mig själv att det var okej och sen blev det bättre, min tankegång såg ut så här:

1:a gången "Det är okej, det är okej, alla gör misstag"
2:a gången "alla gör misstag, alla gör misstag, alla gör misstag"
3:e gången "Alla. Gör. Fucking. Misstag. Alla. Gör. Fucking. Misstag"

Sen upprepade jag det jag tänkte flertalet gånger (under en allt längre tid efter de senare händelserna).

Nu berättar jag så mycket om mig själv, ni får nöja er med det ni fått för idag och jag säger nu hej då tills vidare.