The Dream Never Ends

Jag gillar idén att använda engelska titlar, det får dem att låta mer meningsfulla.

Jag har inte uppdaterat på ett tag (6 dar), eller, kanske är det inte så länge, jag vet inte. Fast det är nog lämpligt att be om ursäkt ändå, med tanke på förvirringen jag kan ha skapat (2 inlägg på två dar följt av nada kan ju vara frustrerande).
Det finns flera anledningar till varför jag inte har skrivit nåt de senaste dagarna, en simpel kan ju vara brist på inspiration, men det duger inte direkt, eftersom jag improviserar det mesta jag skriver då jag gör ett inlägg.
Kanske skulle rädsla för att skriva mer då jag i mitt förra inlägg fick det bekräftat att nån faktiskt läser detta, men det skulle också kunna fungera som motivation... Anyways, jag skriver ju nu så det betyder iallafall nåt.

Jag är inte helt klar på vad exakt jag ska skriva om idag men jag får väl bara ta lite småsaker och göra en liten blandbuffé av dem. Till exempel kan jag nämna det lilla nöje jag haft den här helgen, jag lade nämligen till en mer eller mindre okänd människa på msn (hittade henne på ett forum). Hursomhelst så visade hon sig vara en mycket trevlig person och vi har haft roliga diskussioner trots att vi knappt känner varandra, att sånt faktiskt kan hända på internet är en (med risk för upprepning) trevlig tanke.

Jag skulle också kunna pladdra på lite om hur jag lagt märke till de små klichéerna och stereotyperna i vardagen, hur folk bara beter sig precis som en simpel karaktär i en film, eller hur nåt typiskt självklart bara var tvunget att inträffa. Men det är svårt att pladdra om just detta ämne, eftersom vi alla säkert har upplevt det och anser att det inte är mer att säga om det.

Jag skulle kunna vara lite nördig och tala om min glädje över att Word of Warcraft: Wrath of the Lich King har fått ett releasedatum, eller bara det att patch 3.0.2 har fått en PTR. Men eftersom jag vill vara neutral så kan jag troligtvis inte tala om det här heller, då jag säkert har förlorat alla icke-nördar nånstans runt "patch".

Jag skulle kunna berätta om mina skrattretande tonårsdraman som utspelar sig varje dag i skolan, de är trots allt lite underhållande. Jag har tagit stora steg i den förvirrande dimman som kallas socialt liv, jag talade lite med mina klasskamrater under en av våra irriterande långa raster (1h 15 min. Mitt på den dag vi bara har 2 lektioner, det är lite dumt). Jag har kanske inte nämnt det förut, men ungefär hälften av min klass består av anime fangirls, vilket är mycket trevligt med tanke på att det bara var jag och min kompis som var det minsta anime intresserade i min förra klass (och inte en enda fangirl fanns det). Iallafall så kunde vi tala lite om anime (duh!) och annat. Vi lyckades komma fram till att en kille i klassen var odödlig (jag var den som kallade honom det först, jag vill bara ta all ära för det, tack), eftersom han hade varit med om diverse olyckor utan att ha några bestående men (eller dött).

Jag upptäckte så sent som idag att estetisk verksamhet-lektionen (som är en kurs photoshop, jag fattar inte heller..) kan vara riktigt rolig. Jag fick chansen att använda kloningsverktyget för att täcka en spricka i en tegelvägg, det var roligt speciellt eftersom läraren gav mig beröm (jag börjar undra om jag mallar mig för mycket här eller om mina lärare ger för mycket beröm).

Jag sa att jag ville undvika att göra denna blogg till en dagbok men jag antar att det inte är lönt att kämpa mot sitt öde, så jag får ta och göra mitt bästa av det, genom att införa okronologiska inlägg och försöka blanda in lite random tidlösa saker.

-"See you on the other side, or this side, I dunno..."