Jag kom på den här titeln i måndags och ämnade använda den då, men jag kom aldrig till att börja skriva ett inlägg. Jag ville dock inte vänta till nästa måndag och använda den då istället, eftersom jag kanske skulle glömma den. Visst låter det som ett namn på en beatles låt? Eller en okänd bra film? Kanske en intressant gammal bestseller bok? Det passar in på mycket, jag känner mig nöjd.
Det är nästan en vecka sen mitt förra inlägg, dåligt Jocke (som en viss person kanske hade sagt), jag ska försöka blidka er med att skriva ett jäkligt långt inlägg, mycket har hänt de senaste dagarna (så varför i hela friden har jag inte skrivit nåt tidigare??).
Eftersom den svåraste delen är att komma på var början är så tänker jag bara börja med det första jag kommer att tänka på och fortsätta därifrån, även om det inte är i kronologisk ordning.
Jag tror bestämt att jag i mitt förra inlägg nämnde att jag skulle till ett gym i helgen, det blev förflyttat till måndagen istället, vilket inte hade nån egentlig betydelse. Hursomhelst, mina tankar under mitt första besök till ett gym: "Det är jobbigt att gymma" (no surprise here), riktigt jobbigt faktiskt, det slog mig att jag faktiskt inte tränat på något vis de senaste tre åren sen jag slutade med fotboll, och att jag aldrig har tränat överkroppen i större mån. En annan tanke var; "vad tusan är det här för helvetesmaskiner?" vid första anblick såg manickerna uppradade i salen ut som gigantiska konservöppnare, men efter lite handledning fick jag reda på vad de egentligen var. De är tortyrredskap ämnade till att tvinga dig att inta en genant postition och göra onaturliga rörelser med armar och ben, och på något vis ska dessa rörelser ge dig ungefär samma resultat som du hade kunnat ådskakomma med ett gäng armhävningar (men du får göra det sittandes). Vet ni, jag ger upp på den där tankar idén, jag minns inte mycket mer än variationer av föregående tankar. När jag använt några av (helvetes)maskinerna så fick jag pröva ett gångband (som jag tror det kallas), det var första gången jag använde ett och det var en trevlig upplevelse. Jag knallade en hel kilometer utan att ändra min geografiska position och det var barnsligt kul för mig (jag trodde aldrig att det kunde vara så underhållande att gå). Sen avslutade jag med en cykeltur på en träningscykel, av nån anledning inte lika roligt som gångbandet, men jag slapp iallafall underliga positioner...
Nog om gym, nu ska jag berätta om nåt annat. I lördags hade min brorsa sitt födelsedagsfirande (notera: han hade redan fyllt år, men släkten kom inte på besök förrän då), det var ganska trevligt att träffa mina kusiner, farbröder, mostrar, farföräldrar (etc) och andra vänner till familjen. Efter att stämningen blivit tillräckligt slapp lyckades jag snabbt samla ihop några glada typer till att spela rock band (trevligt indeed). Vad som gjorde dagen ännu bättre trots kakor/bullar/tårta och saft var att min brorsas bästa kompis också kom, han hade med sig det Final Fantasy IX som vi lånat ut till honom, så jag blev mycket glad. Själva spelandet började förstås inte förrän dagen därpå, men jag spelade iallafall 10 timmar i sträck (ni som inte förstår hur ett gammalt spel kan ha så mycket spelglädje för mig hänvisas till ett tidigare inlägg), Jag misstänker att jag kommer fortsätta spela så fort jag skrivit klart detta inlägg.
Men jag är inte klar ännu...
Eller hjärnsläpp, jo.
- "Oh my god it's a mirage"
