Jag är lite osäker på varför jag tycker denna rubrik passar, men det är inte mitt största bekymmer just nu.
Jag har inte skrivit något på en vecka, vilket betyder att jag bara skrev ett inlägg förra veckan, såhär känner jag om det: Sablars urbota idiotiska förbannade nedriga järnspikar!!!
Vilket kan tolkas som att jag inte riktigt är nöjd med mig själv, med all rätt. Mitt mål var ju faktiskt att hålla mig på två inlägg i veckan, nu är det förstört, det är illa. Eller egentligen så är det inte så förvånande, jag har ju vid flera tillfällen pekat ut hur bra (eller ska man kalla det dålig?) jag är på att säga emot mina tidigare påståenden. Det är iallafall ingen idé att låta det här gå till mitt huvud och göra min blogg till en emodagbok (fast jag längtar fortfarande på att Emodagboken ska bli klar, kudos till skaparen av sajten) så jag ska tala lite om de roliga sakerna som har hänt denna helg.
... Varför har jag inte skrivit om det tidigare i veckan!? Det tycks nästan som om jag skriver mindre när jag har något att skriva om, det är tamejtusan inte vettigt.
Hursomhelst, i lördags var jag på en s.k animeckaträff, vilket är ett möte för de som är medlemmar på online communityn Animecka (ett animeforum, med inslag av manga, TV-spel och annan japansk kultur), först träffades vi i stan och gick till SF-bokhandeln och Comics Heaven tillsammans, sen drog vi hem till mig för att spela TV-spel och baka (vi köpte även sen lunch/middag på vägen). När jag väl tänker på det så är det ju ganska dumdristigt av mig att låta halvt okända människor komma in i mitt hus, men jag hade väl tur och inget spårade ur, allt som allt var det en mycket lyckad och trevlig dag.
Det där blev kortare än jag trodde, men det är svårt att gå in på detaljer utan att förvirra folk. Söndagen därpå var mycket trist, den gled förbi sådär som söndagar gör och vitt som det var så var det måndag, jag var så trött att jag kom för sent till första lektionen (men det gjorde ingen större skada).
Sen kan jag berätta att jag denna helg (från och med fredagen) ska åka på ML-expo (ett TV-spels konvent), jag kommer befinna mig i mitt rätta element för ett tag, det kommer kännas befriande.
Bara för att jag kan så ska jag förlänga detta inlägg ytterligare med lite tankar istället för verklighetsskildringar. Jag har en hobby/mani/blandning av de båda att tänka mitt liv och de situationer jag hamnar i som om allt vore en film eller en bok. Jag ser de stereotypiska karaktärerna i alla människor, jag ser den självklara handlingen utspela sig framför mig, jag ser den typiska kulissen i min omgivning, och självklart så är det jag som är huvudkaraktären (jag är bara liiite egocentrisk). Att tänka såhär gör egentligen min vardag lite roligare, att förutse hur nån ska reagera och sedan ha rätt är en härlig känsla. Men det kan också bli lite problematiskt, ifall jag har fel så känner jag mig mycket oförberedd på vad som kan hända och det slutar med att jag blir väldigt defensiv av mig (nu börjar det bli för dramatiskt här, jag sparar resten till den psykolog jag ska träffa nästa måndag).
Nåt jag också ofta gör är att fundera på hur jag skulle berätta om en händelse ifall jag skulle skriva en självbiografi på min ålders höst (det var bl.a sådana tankar som fick mig att starta den här bloggen också), Ibland kan jag tänka ihop (är det ett uttryck?) ett stycke ur denna påhittade självbiografi som nästan låter som ett citat ur de välkända och kanske bästsäljande biografier vi får lära oss om i svenskan. Det får mig att tänka nåt i stil med: "Men mitt liv är inte lika dramatiskt som det är för de "riktiga" biografiskrivarna, trots att det på grund av mitt ordval låter så. Eller kan det vara så att de kända biografierna är så dramatiska bara för att författarna har gjort det så med sitt orval? Kan jag då skriva en sån biografi?".
Jag gillar tanken (jag hoppas att ni fattade, den var svårare att lägga i ord än jag trodde), kanske ska jag försöka ge er ett smakprov på min ännu inte existerande självbiografi nån gång? Vi får se.
Det här får räcka för ikväll, kanske kan detta inlägg vara lite av en kompensation för bristen av ett inlägg förra veckan? (troligtvis inte), hursomhelst så hoppas jag att jag klarar av att skriva nåt nu på söndag iallafall (vilket är den enda dagen jag kan skriva på den här veckan, jag kommer vara på konvent fredag till söndag, och tanken på att skriva imorrn är inte så lockande), jag vill inte fastna på endast ett inlägg i veckan, det vore bara dåligt av mig.
På återseende.
- "When nothing else works, use fire"
