Slut på sarkasmen, med det ur vägen så vill jag genast gå vidare med vad ni läsare har missat de senaste två veckorna:
Våren har anlänt (and this time for real).
Jag har haft namnsdag (Wilhelm).
Påsklovet har börjat (frihet till folket!).
Jag har varit mer social än någonsin tidigare (jag är fortfarande i chocktillstånd).
Jag har försökt reparera den bråkiga stämningen mellan mig och min far (det går relativt bra faktiskt).
Min budget har insett att den är meningslös och har begått självmord (och det är trots att jag numera får mitt studentbidrag, jag ser inte fram emot tiden då jag måste börja köpa kläder också).
Jag har hamnat i en ny anime-fas, till min stora glädje (jag bara hoppas att den håller i sig).
Typ det alltså.
En annan intressant sak som har hänt har varit diktskrivandet i skolan, vi skulle ha gjort klart en dikt för inlämning förra veckan, jag hade skrivit två (slå det, Strindberg!), innan ni ber om det så skriver jag ner dem här så snart denna mening är över, men det är en lååååååång mening, så ni får vänta lite till om ni inte fuskar och bara skippar meningen och läser dikterna på direkten (men det skulle vara mycket nedrigt och taskigt av er, problemet är att ni därmed inte skulle läsa den här texten och veta om att ni är nedriga och taskiga), typiskt.
Melankoli
För varje steg jag tar, uppför framtidens branta backe,
kan jag inte hjälpa att vända mitt huvud.
För att blicka ut över den dal jag har lämnat bakom mig.
Trots att jag beskådar visdomens och kunskapens träd vid vägens ände.
Lockar de blommor jag sått min syn,
deras gröna små blad och färglada kronor vittnar om en simplare tid.
Då trädet var ungt och ej hade löv.
En tid som nu är förbi.
Ett kort parti Schack
En, två minuter har gått, pjäserna står nu på bordet.
Det är ditt drag.
Tre, fyra minuter har gått, min löpare tar sina första steg.
Det är ditt drag.
Fem, sex minuter har gått, en bonde har offrats för din taktik.
Det är ditt drag.
Sju, åtta minuter har gått, min kung måste fly från din drottning.
Det är ditt drag.
Nio, tio minuter har gått, jag flyttar min häst i ett sista försök till remi.
Det är ditt drag.
Schack matt.
Dela gärna dina tankar via en kommentar senare, jag hör hellre att mina dikter suger än lyssnar på mina hjärnspöken som säger taskigare saker om dem.
...
Jag sitter och lyssnar på min nyinköpta PLAY! A Video Game Symphony Live! CD, Castlevania låten är så underbart bra.
Av någon anledning har jag börjat fundera lite över min klädstil, mina favoriter är svarta kläder (oooooooh Emo!) med dragkedjor (oooh punk?) även om jag har ganska många undantag så är det inte en tillräcklig bortförklaring. Jag vet hur "wannabe" mina kläder kan vara men jag bryr mig inte, jag försöker inte förmedla det budskap den sortens utstyrsel står för (vad än det nu kan vara), jag har faktiskt inget budskap bakom mina kläder, hatten bär jag för att den:
a). Är bekväm
b). Ser ganska bra ut.
c). Får mig att känna mig klassig.
d). Ger mig självförtroende.
e). Låter mig flumma lite.
f). Är mycket trevligare än en keps (du vill inte se mig i en keps).
g). All of the above.
Det får mig att fundera lite på hur en hatt med dragkedjor skulle se ut, jag har blandade känslor till en sådan huvudbonad (kanske skulle den iallafall se snygg ut om den var ritad... KARAKTÄRSIDÉ!). Min Oxford tröja är inte alls som det mesta jag har på mig, men den är otroligt mysig och ett bra vis att upplysa alla om att jag varit just där, annars så kan jag använda den till bättre-än-dig skämt.
Det får mig att fundera lite över min humor, kanske representerar mina kläder den humor jag har (men jag sade ju just att jag inte hade något budskap bakom mina kläder, fan då). Jag ser det som mitt kall att dra alla dåliga skämt så fort möjligheten visar sig (okej, jag kanske inte drar alla, då skulle tillochmed mina närmsta vänner titta snett på mig), skämten är oftast så dåliga att halva skämtet är att jag drar skämtet överhuvudtaget. Sådan extrem självironi går ibland över huvudet på folk, det kan leda till udda situationer, som jag inte heller tar på allvar. Vid närmare eftertanke kanske jag borde stryka det där med extrem självironi, oerhört extrem allironi låter mer som rätt svar, jag kan ta allt som ett skämt.
Det betyder dock inte att jag är utan standard, jag drar inte smaklösa eller äcklande skämt, sånt är inte ens roligt.
Jag är klar för idag, nu tänker jag säga ett avsked som fyller er med tommt hopp om regelbundna inlägg och intressanta ämnen.
Vi får se.
För varje steg jag tar, uppför framtidens branta backe,
kan jag inte hjälpa att vända mitt huvud.
För att blicka ut över den dal jag har lämnat bakom mig.
Trots att jag beskådar visdomens och kunskapens träd vid vägens ände.
Lockar de blommor jag sått min syn,
deras gröna små blad och färglada kronor vittnar om en simplare tid.
Då trädet var ungt och ej hade löv.
En tid som nu är förbi.
Ett kort parti Schack
En, två minuter har gått, pjäserna står nu på bordet.
Det är ditt drag.
Tre, fyra minuter har gått, min löpare tar sina första steg.
Det är ditt drag.
Fem, sex minuter har gått, en bonde har offrats för din taktik.
Det är ditt drag.
Sju, åtta minuter har gått, min kung måste fly från din drottning.
Det är ditt drag.
Nio, tio minuter har gått, jag flyttar min häst i ett sista försök till remi.
Det är ditt drag.
Schack matt.
Dela gärna dina tankar via en kommentar senare, jag hör hellre att mina dikter suger än lyssnar på mina hjärnspöken som säger taskigare saker om dem.
...
Jag sitter och lyssnar på min nyinköpta PLAY! A Video Game Symphony Live! CD, Castlevania låten är så underbart bra.
Av någon anledning har jag börjat fundera lite över min klädstil, mina favoriter är svarta kläder (oooooooh Emo!) med dragkedjor (oooh punk?) även om jag har ganska många undantag så är det inte en tillräcklig bortförklaring. Jag vet hur "wannabe" mina kläder kan vara men jag bryr mig inte, jag försöker inte förmedla det budskap den sortens utstyrsel står för (vad än det nu kan vara), jag har faktiskt inget budskap bakom mina kläder, hatten bär jag för att den:
a). Är bekväm
b). Ser ganska bra ut.
c). Får mig att känna mig klassig.
d). Ger mig självförtroende.
e). Låter mig flumma lite.
f). Är mycket trevligare än en keps (du vill inte se mig i en keps).
g). All of the above.
Det får mig att fundera lite på hur en hatt med dragkedjor skulle se ut, jag har blandade känslor till en sådan huvudbonad (kanske skulle den iallafall se snygg ut om den var ritad... KARAKTÄRSIDÉ!). Min Oxford tröja är inte alls som det mesta jag har på mig, men den är otroligt mysig och ett bra vis att upplysa alla om att jag varit just där, annars så kan jag använda den till bättre-än-dig skämt.
Det får mig att fundera lite över min humor, kanske representerar mina kläder den humor jag har (men jag sade ju just att jag inte hade något budskap bakom mina kläder, fan då). Jag ser det som mitt kall att dra alla dåliga skämt så fort möjligheten visar sig (okej, jag kanske inte drar alla, då skulle tillochmed mina närmsta vänner titta snett på mig), skämten är oftast så dåliga att halva skämtet är att jag drar skämtet överhuvudtaget. Sådan extrem självironi går ibland över huvudet på folk, det kan leda till udda situationer, som jag inte heller tar på allvar. Vid närmare eftertanke kanske jag borde stryka det där med extrem självironi, oerhört extrem allironi låter mer som rätt svar, jag kan ta allt som ett skämt.
Det betyder dock inte att jag är utan standard, jag drar inte smaklösa eller äcklande skämt, sånt är inte ens roligt.
Jag är klar för idag, nu tänker jag säga ett avsked som fyller er med tommt hopp om regelbundna inlägg och intressanta ämnen.
Vi får se.
