Demons in my backyard

Det finns inga demoner i min bakgård (har jag ens en bakgård?) men jag skyller ändå på dem för att jag inte skrivit på några dagar.

Det är förstås inte så mycket som ni missat, jag har haft två prov som jag inte pluggat till alls (det gick bra ändå, kanske fick MVG på båda. Thank you very much), jag har varit så duktig och klarat mig själv fram till onsdagskvällen då brorsan och hans flickvän kom tillbaka (men mamma & pappa + hunden kommer senare).

Trots att det är fredagseftermiddag får jag känslan av att det är lördag kväll, varje gång jag inser min plats i den allsomfattande kronologiska tidslinjen blir jag glad över att hela två dagars frihet (helg) väntar på mig, Shawshank redemption musiken kan börja spelas när som helst (det är en bra film, se den).

Av rent övrigt intresse kan jag meddela att min mattelärare tog med sig sin dotter till förra lektionen, det var lite roligt. Hon satt och ritade halva tiden, men när det blev rast (som ingen orkar lämna rummet på) tog hon en penna och skrev på whiteboarden.
Det roliga är inte att hon skrev (även om det var mycket fin handstil för en 8-10 åring), utan vad hon skrev, bland annat så gjorde hon en övertygande "kemilabb" i fem steg med både materialslista samt slutsats. Man kunde inte tänka annat än "Hon kommer sååå bli en lärare när hon blir stor" (poor girl does'nt know what she's getting into).

Appropå mattelektioner så har en klasskamrat (som går i samma mattegrupp) tydligen bestämt sig för att jag kan vara hans vän, inte för att jag är folkilsken eller så, men vi delar inga som helst intressen så jag kan i allmänhet inte konversera med honom alls, det blir bara en "awkward silence" när han sitter bredvid mig.
Det är nog ändå rätt taskigt av mig att inte försöka, speciellt då hans förra klasskompis (som han var god vän med) plötsligt bytte skola och han då inte har nån att tala med, men jag vet inte vad jag ska göra med en sån här situation.

Mer skolgrejer, nån gång i mars ska det vara poesikväll på skolan (på min fritid,noooooo!) och alla måste vara med. Man ska skriva sin egna dikt och berätta den högt för hela skolan, vi mediaelever har även fått i uppdrag att göra affisher för händelsen. Vadmer så blev jag hastigt och lustigt utvald till att vara klassens konferencier (hah! Rätt stavat), läraren frågade mig direkt efter hon berättat om det hela ifall jag kunde vara det, jag svarade lite halvförvirrat "hmm, va? Visst..." (och så var det med det).

Igår gjorde jag bort mig flera gånger på olika vis, något som jag absolut avskyr och mår dåligt av (I can't even belive I'm writing about it), jag tänker inte beskriva situationerna, men det är inte poängen.
Dock så känner jag mig lite nöjd över hur jag hanterade det, normalt brukar jag bli tillbakadragen och ganska nere resten av dagen, men jag lyckades faktiskt hålla mig någorlunda oberörd denna gång, även om det tog mycket av min koncentration. Det gick i stort sett ut på att jag hela tiden intalade mig själv att det var okej och sen blev det bättre, min tankegång såg ut så här:

1:a gången "Det är okej, det är okej, alla gör misstag"
2:a gången "alla gör misstag, alla gör misstag, alla gör misstag"
3:e gången "Alla. Gör. Fucking. Misstag. Alla. Gör. Fucking. Misstag"

Sen upprepade jag det jag tänkte flertalet gånger (under en allt längre tid efter de senare händelserna).

Nu berättar jag så mycket om mig själv, ni får nöja er med det ni fått för idag och jag säger nu hej då tills vidare.

I shall prevail

Idag var den riktiga utmaningen i att bo ensam, nämligen att klara av en skoldag.

Det gick finemang, jag gick upp precis då radion började väsnas, fixade i ordning te och en smoothie (samt en C-vitamin dryck), tog in posten (brevlådelåset hade frusit igen, var tvungen att hålla en påse med varmt vatten mot det) och hade sedan gott om tid att vila innan jag behövde ge mig av till skolan.

Skoldagen var okej, det blev inget grupparbete på multimedian, istället fick vi kolla upp och använda oss av flash tutorials (jag gjorde ett pussel och en fungerande klocka, yay), det var skoj. På idrotten hade vi squash, det var skoj till en början men man tröttnade fort.

Jag hade knappt två timmars fritid hemma innan det var dags att ta sig till gitarrlektionen, dessvärre så hann jag inte bli hungrig efter lunchen så jag fick inte i mig nån middag innan jag gick, nåt som slog hårt emot när jag kom hem. Jag gjorde en snabb improviserad middag av ostkaka och en (ganska begränsad) fruktsallad, det fick duga (imorrn får det allt bli nåt riktigt gott för att kompensera).

För övrigt, jag såg en fin person idag, inte fin som i "den där flickan är mycket fin" utan fin som en tavla. Hon satt snett emot mig på tunnelbanan och lyssnade på musik, jag kunde inte tänka annat än att allting stämde. Det vis hon lutade sig mot mobilen på, speglingen i glasrutan, de smått köldrodnade kinderna...
Ibland vill jag verkligen kunna rita, bilden i mitt huvud är perfekt helt enkelt (inte det minsta spår av cynism där, nej nej, inte jag inte), dessvärre kommer den aldrig att finnas på papper så någon annan kan beskåda den.

Med dessa ord skrivna önskar jag er alla ett gott sportlov (jag vill också ha sportlov, fan då).

I'm still here

Jag skrev inget igår eftersom jag faktiskt inte hade någon tid att skriva under hela dagen.

Jag sitter nu framför datorn, tittar ut genom fönstret på snöfallet som hållit på över 24 timmar i sträck (man kan knappt tro att det var närapå "snöfritt" igår) och känner mig nöjd med mig själv.

Att bo ensam fungerar för tillfället fin-fint, jag gör de sysslor som krävs och inget ser ut att gå snett, det är på ett sätt ganska skoj (fast det kan bli lite läskigt att vara ensam i ett så stort hus när det blir mörkt).

Nu återstår det att se hur jag klarar mig under en vanlig skolvecka, samt att ta mig till gitarrlektioner & hem igen.

Det blev ett kort inlägg idag, jag börjar bli trött och det är lika bra att jag tar och lägger mig lite tidigare än vanligt idag (fast inte exakt nu, men snart).