Ännu ett hundpromenadsinspirerat inlägg. Cred till svenska språket som tillåter sammansatta ord som hundpromenadsinspirerat.
Jag tror inte jag är den enda som ibland brukar tänka ut intervjuscenarion som om jag vore känd och populär. Det är ju kul att fundera på svar på frågor som i normala sammanhang inte ställs. (Det finns nog ingen som frågar "och vilka skulle du tacka för din framgång här i livet?" under småpratet mellan seminarier).
Grejen med intervjufrågor är att det finns någon som är intresserad av svaren. I många intervjuer har ju reportern kollat bland fansen i förväg för att se vilka frågor som är störst, så man känner sig ganska speciell när man svarar.
Nu kan det ju vara så att det bara är jag som tänker så här och då blev ju plötsligt det här inlägget ganska pinsamt. Men nu när jag väl har börjat skriva så vore det fånigt att lägga av bara för att premissen kanske var felaktig, så det får stanna kvar, pinsamt eller ej.
Så, vare sig ni läsare har tänkt ut intervjufrågor till er själva eller inte så ämnar jag skriva upp några av de frågor jag själv funderat ut här. Ni kan då ta och fundera ut vad ni själva skulle svara på dem, för skojs skull.
1. Låt oss börja från början. Var växte du upp? Hur var det? Hur har du vuxit ifrån den bakgrunden till den du är idag?
2. Vad har varit din drivkraft under alla dessa år? Vad är det som har fått dig att fortsätta framåt, genom ljusa och mörka tider?
3. Om du inte skulle hålla på med det du gör idag, vad skulle du annars ha blivit?
4. Vad är ditt bästa minne? Ditt sämsta?
5. Vad skulle du säga för att motivera någon som vill bli som du?
6. Några efterord? Shoutouts?
Sådär. Ta chansen att låtsas att du är kändis i en minut. Eller ännu bättre, ta första bästa kompis/familjemedlem/klasskamrat/partner och intervjua dem. Fun for the whole family.
Yeah det där var nog ganska löjligt...
En sak som jag funderat på är att jag inte riktigt har en morot i vardagen längre. Till exempel så är det inte som förr när det blev fester eller andra evenemang med kompisgruppen relativt ofta. Numera så kan jag typ träffa en vän åt gången, och inte ens det lika ofta som jag önskar. (Okej i ärlighetens namn har jag nog varit dålig på att nå ut till folk också, borde kanske inte sitta helt inaktiv och undra när någon ska ta kontakt...)
Likaså så måste jag ju erkänna att det var trevligt att ha något ganska konkret att se fram emot i form av resa till/mottagande av en långdistansflickvän. Även om förhållandet var dåligt i retrospekt och inte något som ska hyllas alltför mycket, så är det ändå värt att peka ut hur effektivt det var som morot.
Jag tror mitt nuvarande mål får bli att odla några egna morötter framöver. Vet inte riktigt hur det ska gå till, men något får man komma på.
Okej jag sneglade över på Facebook och såg att Supergiant Games (de som gjorde Bastion, tror jag skrev ett blogginlägg om varför det spelet var awesome..?) precis har utropat sitt nya spelprojekt. Så nu har mina tankar helt gått i lås. Tack för idag.
