Ja, det har gått en tid sedan mitt förra inlägg.
Nej, jag planerar inte att överge bloggandet.
Jag bara presterar dåligt när jag inte har en deadline (en självinsikt jag fick nyligen).
Som vanligt har det hänt mycket under tiden jag inte skrivit, så jag ska inte dra ut på tiden, men jag känner att jag borde säga nåt om titeln, så som jag brukar göra (typ, kanske). Det är en typisk fras man hör i olika filmer och den har nåt att göra med min brist på inlägg, tycker jag iallafall, hursomhelst så är jag nöjd med den (och därmed basta).
Kronologisk ordning är som vi alla vet bara en myt så här kommer alla nämnvärda händelser som.. eh, hänt på sistone.
Idag var en bra dag. Visst hade jag problem med att stiga upp, kanske lyckades jag inte få i mig nån frukost, men mitt initiativ att göra hempressad apelsinjuice (den som stavar det "jos" får en smocka) belönade mig med en dryck fylld av hopp (fast inget "fruktkött", sånt bara sabbar konsistensen). Första lektionen var multimedia, ett nytt ämne som det nya period 3 schemat har skänkt oss (har även börjat med idrott, naturkunskap och mediekunskap). Läraren var dock 40 minuter sen, det trevliga var att en annan lärare släppte in oss i lektionssalen (som var en datasal), så man hade ganska trevligt medan man väntade. Lektionen i sig var också skoj, då vi för tillfället arbetar med flash och får underhålla oss med att rita blobbar som blobbar (blobbar är både ett substantiv i plural och ett verb, intressant).
Min dag fortsatte vara en bra dag tills jag fick veta att nästa lektion var engelska (hatar lärarn, minns ni?), men den bra dagen räddades av att hon kom sent, och då hade jag redan hunnit leka hänga gubbe med klasskamraterna (dörren var olåst och en klasskompis har en whiteboard penna, vet ej varför). För er som är intresserade så var ordet jag hängde på "Princip" och jag hann rita både ansikte och fingrar innan man kom på det. Engelskalektionen var ganska lindrig, det var bara lite (halvtaskiga) försök att få min klass att tala mer så jag (som redan talade tillräckligt, om inte mer än resten) kunde sova under 98% av lektionen.
Till sist så var det naturkunskap, det ämne jag varit mest oroad över, inte kunde väl min bra dag överleva något sådant. Jag hade fel, mycket mycket fel... (In the good kind of way). Min naturkunskaps (Nk) lärare, Robert, är världens roligaste lärare. Han är svår att förklara, men det är bara en mycket speciell person som hittar på ett så underbart koncept som "veckans död", veckans död går ut på att Robert en gång i veckan berättar om ett sätt för alla vi i hela världen skulle kunna förintas bara sådär. Idag fick vi höra om hur solen skulle kunna ta kol på oss ifall den helt slumpmässigt skulle få för sig att börja expandera och bli en supernova (vi skulle dock brinna upp innan det hände). Det enda syftet med Veckans död är enligt Robert "att mot slutet av terminen ska er självkänsla ha krossats så hårt att ni mediaelever förlorar all respekt för liv och därmed klarar av att kliva över lik för att få det bästa scoopet". Har jag sagt att han äger?
När vi slutat förklarade Madde att hon hade missat sitt tåg och nästa skulle gå om en timme, det blev mitt uppdrag att underhålla henne (enligt de oskrivna reglerna, nån borde göra en pocketversion av dem så jag kan hålla reda på sånt), det var inget tråkigt uppdrag så jag klagar inte, speciellt eftersom det ledde till en annan trevlig händelse. Madde var hungrig och beslöt sig för att köpa godis (nyttig kost är en myt), inne i affären stötte jag på Emil, en god gammal vän från högstadiet. Under det korta mötet hann jag iallafall presenteras för hans nya vänner och flickvän och jag fick höra att han väntar på ett blogginlägg här (vilket var droppen som fick bägaren att tippa över. Bloggskrivarmässigt alltså, jag blev inte arg på något vis), det var trevligt att träffa honom. På tunnelbanan till T-centralen träffade jag även på Molly (en konventare), det är lite roligt hur man stöter på flertalet bekanta vissa tillfällen och senare inga alls.
Jag var på Uppcon (09) förra helgen, nordens största konvent. Roligt var det, även om jag inte kunde komma in på cosplayuppvisningen (den bästa delen av konventet), det blev till att spela roliga japanska kortspel istället (nej, jag tänker inte skriva en detaljerad loggbok om uppcon, det är inte så roligt och jag pallar ändå inte).
Under de senaste fyra dagarna har jag haft ett "Dead like me"-maraton och tittat igenom alla 29 avsnitt, den TV-serien var underbart bra och det är en skam att den avbröts. De goda nyheterna är att redan den 17:e Februari kommer Dead like me filmen (Dead like me: Life after death), I'm so gonna watch that.
När vi ändå talar om filmer på bio vill jag påminna om Coraline. Jag tänker upplysa hela världen om den och sedan se på den med alla som vill (samtidigt, jag har bara ett presentkort och vill inte spendera pengar på samma film igen).
Mitt rum är nymöblerat, med en mysig ny datorstol samt tillräckligt mycket plats för att mer än en person kan vistas här, faktiskt tillräckligt mycket plats för att ha ett lan med några gamla kompisar... (ni vet vilka ni är, kontakta mig över msn).
Jag borde börja göra bloggen mindre dagboks-aktig och mer blogg-aktig, jag får börja arbeta på det iochmed nästa inlägg (som jag nu lovar mig själv ska vara nästa måndag, deadlines are my thing).
Nästa uppgift i engelska är att skriva en "essay" (det heter uppsats på svenska, argh på min engelskalärarinna och hennes svengelska) om ensamhet, jag kanske kommer berätta lite om vad jag tänker skriva då, ensamhet är trots allt ett intressant ämne.
Jag måste bara få det här ur mig: Engelskalärarn sa faktiskt "Vi kommer ha som uppgift att ni ska skriva en essay om loneliness de följande veckorna". Det lät som rakblad i mina öron (en udda metafor men ni förstår poängen).
Det var nog allt för idag, nästa inlägg lär bli mer intressant.
"Jag borde nog sluta upp med citaten, de börjar kännas ostiga"
- Joakim Hedström
