Jag kom på den här titeln i måndags och ämnade använda den då, men jag kom aldrig till att börja skriva ett inlägg. Jag ville dock inte vänta till nästa måndag och använda den då istället, eftersom jag kanske skulle glömma den. Visst låter det som ett namn på en beatles låt? Eller en okänd bra film? Kanske en intressant gammal bestseller bok? Det passar in på mycket, jag känner mig nöjd.
Det är nästan en vecka sen mitt förra inlägg, dåligt Jocke (som en viss person kanske hade sagt), jag ska försöka blidka er med att skriva ett jäkligt långt inlägg, mycket har hänt de senaste dagarna (så varför i hela friden har jag inte skrivit nåt tidigare??).
Eftersom den svåraste delen är att komma på var början är så tänker jag bara börja med det första jag kommer att tänka på och fortsätta därifrån, även om det inte är i kronologisk ordning.
Jag tror bestämt att jag i mitt förra inlägg nämnde att jag skulle till ett gym i helgen, det blev förflyttat till måndagen istället, vilket inte hade nån egentlig betydelse. Hursomhelst, mina tankar under mitt första besök till ett gym: "Det är jobbigt att gymma" (no surprise here), riktigt jobbigt faktiskt, det slog mig att jag faktiskt inte tränat på något vis de senaste tre åren sen jag slutade med fotboll, och att jag aldrig har tränat överkroppen i större mån. En annan tanke var; "vad tusan är det här för helvetesmaskiner?" vid första anblick såg manickerna uppradade i salen ut som gigantiska konservöppnare, men efter lite handledning fick jag reda på vad de egentligen var. De är tortyrredskap ämnade till att tvinga dig att inta en genant postition och göra onaturliga rörelser med armar och ben, och på något vis ska dessa rörelser ge dig ungefär samma resultat som du hade kunnat ådskakomma med ett gäng armhävningar (men du får göra det sittandes). Vet ni, jag ger upp på den där tankar idén, jag minns inte mycket mer än variationer av föregående tankar. När jag använt några av (helvetes)maskinerna så fick jag pröva ett gångband (som jag tror det kallas), det var första gången jag använde ett och det var en trevlig upplevelse. Jag knallade en hel kilometer utan att ändra min geografiska position och det var barnsligt kul för mig (jag trodde aldrig att det kunde vara så underhållande att gå). Sen avslutade jag med en cykeltur på en träningscykel, av nån anledning inte lika roligt som gångbandet, men jag slapp iallafall underliga positioner...
Nog om gym, nu ska jag berätta om nåt annat. I lördags hade min brorsa sitt födelsedagsfirande (notera: han hade redan fyllt år, men släkten kom inte på besök förrän då), det var ganska trevligt att träffa mina kusiner, farbröder, mostrar, farföräldrar (etc) och andra vänner till familjen. Efter att stämningen blivit tillräckligt slapp lyckades jag snabbt samla ihop några glada typer till att spela rock band (trevligt indeed). Vad som gjorde dagen ännu bättre trots kakor/bullar/tårta och saft var att min brorsas bästa kompis också kom, han hade med sig det Final Fantasy IX som vi lånat ut till honom, så jag blev mycket glad. Själva spelandet började förstås inte förrän dagen därpå, men jag spelade iallafall 10 timmar i sträck (ni som inte förstår hur ett gammalt spel kan ha så mycket spelglädje för mig hänvisas till ett tidigare inlägg), Jag misstänker att jag kommer fortsätta spela så fort jag skrivit klart detta inlägg.
Men jag är inte klar ännu...
Eller hjärnsläpp, jo.
- "Oh my god it's a mirage"
onsdag 8 oktober 2008
torsdag 2 oktober 2008
At dawn of the fifth day, at first light, he returned from the east
Alla som fattar referensen i titeln kan känna sig smått bildade, ni som inte fattar kan känna er förvirrade, då är allt i sin ordning.
Idag känner jag mig allmänt nöjd med mig själv, jag har fått många saker avklarade och haft en helt ok dag. Det roliga är väl att jag i början trodde att dagen skulle bli riktigt dålig då jag försov mig och hade 30 minuter på mig att fixa upp mig inför skolan (vissa kanske tycker det är gott om tid, men jag är en sån människa som behöver vara vaken länge för att mina sinnen ska börja fungera ordentligt). Att engelskalärarn faktiskt kom i tid till lektionen var också ett dåligt tecken (hon brukar alltid vara 10-15 minuter sen vilket ger oss elever en chans att prata lite med varandra på morgonen).
Allt tog dock en ordentlig twist mitt i engelskalektionen när det blev min tur att redovisa mitt projektarbete om "The Three Branches of Government in the United States". Jag hade skrivit allt kvällen innan (ni som läste mitt förra inlägg noga hade nog räknat ut det innan jag nu skrev det). Till skillnad från gruppen innan mig så pladdrade jag på dubbelt så länge och använde egna ord, faktum är att jag blev avbruten av läraren halvvägs (jag talade nog lite väl länge) och fick sedan beröm av henne. Det var mycket skönt att bli av med den press jag haft sen kvällen innan, efter det så fortsatte det bara uppför nöjdhetens (tror inte att det är ett riktigt ord) trappa.
På den oerhört långa rasten mellan engelskan och japanskan satt jag även och pratade (läs: flummade) med de vänner jag fått i klassen, det var mycket trevligt och ledde till skratt (kort summering: Vi sjöng, "dansade", stirrade på varandra samt hade armbrytning).
Japanskan kanske inte var fullt så rolig som den brukar vara (vi fick inte lära oss några nya svordomar eller andra roliga ord, utan fick bara gå igenom hur en mening ska läggas upp), men det var ändå fullt acceptabelt (det är ju japanska trots allt).
När jag väl kommit hem så kunde jag slappna av i några timmar. Läsa lite manga, ta reda på lite nyheter om WotLK samt snacka med min bror var några av de aktiviteter jag roade mig med. Sen bestämde jag mig för att ta tag i min framtid och fixade en del saker:
Jag ska försöka kontakta kulturskolan och se vad som hände med mina önskade gitarrlektioner, jag ska fixa tid med en psykolog som kan lyssna på mig tjata om alla de problem jag har och nu i helgen ska jag gå till ett gym för att träna på min taskiga fysik.
Jag har även haft nöjet denna kväll att prata med trevliga människor på msn (gör jag förstås varje kväll) för att inte tala om att ha "förbättrat" ett porträtt i paint på ett skojigt vis (det lär ha blivit rätt lyckat också).
Jag tror det där räcker med relevant information för ikväll, nu kan jag tala om nåt orelevant. Jag är lite skeptisk mot min idé att använda engelska citat i både titeln och efter varje inlägg, det är oerhört mainstream (men nu är det mainstream att inte vara mainstream... eller, vänta lite nu..) samt att jag undrar om jag ska börja använda smileys i mina inlägg. De är ett så trevligt sätt att framföra sina känslor på över internet :]
Är det nån som vill ta sig tid och dela med sig av sina tankar om detta?
- "That's the most amazing thing i ever saw"
Idag känner jag mig allmänt nöjd med mig själv, jag har fått många saker avklarade och haft en helt ok dag. Det roliga är väl att jag i början trodde att dagen skulle bli riktigt dålig då jag försov mig och hade 30 minuter på mig att fixa upp mig inför skolan (vissa kanske tycker det är gott om tid, men jag är en sån människa som behöver vara vaken länge för att mina sinnen ska börja fungera ordentligt). Att engelskalärarn faktiskt kom i tid till lektionen var också ett dåligt tecken (hon brukar alltid vara 10-15 minuter sen vilket ger oss elever en chans att prata lite med varandra på morgonen).
Allt tog dock en ordentlig twist mitt i engelskalektionen när det blev min tur att redovisa mitt projektarbete om "The Three Branches of Government in the United States". Jag hade skrivit allt kvällen innan (ni som läste mitt förra inlägg noga hade nog räknat ut det innan jag nu skrev det). Till skillnad från gruppen innan mig så pladdrade jag på dubbelt så länge och använde egna ord, faktum är att jag blev avbruten av läraren halvvägs (jag talade nog lite väl länge) och fick sedan beröm av henne. Det var mycket skönt att bli av med den press jag haft sen kvällen innan, efter det så fortsatte det bara uppför nöjdhetens (tror inte att det är ett riktigt ord) trappa.
På den oerhört långa rasten mellan engelskan och japanskan satt jag även och pratade (läs: flummade) med de vänner jag fått i klassen, det var mycket trevligt och ledde till skratt (kort summering: Vi sjöng, "dansade", stirrade på varandra samt hade armbrytning).
Japanskan kanske inte var fullt så rolig som den brukar vara (vi fick inte lära oss några nya svordomar eller andra roliga ord, utan fick bara gå igenom hur en mening ska läggas upp), men det var ändå fullt acceptabelt (det är ju japanska trots allt).
När jag väl kommit hem så kunde jag slappna av i några timmar. Läsa lite manga, ta reda på lite nyheter om WotLK samt snacka med min bror var några av de aktiviteter jag roade mig med. Sen bestämde jag mig för att ta tag i min framtid och fixade en del saker:
Jag ska försöka kontakta kulturskolan och se vad som hände med mina önskade gitarrlektioner, jag ska fixa tid med en psykolog som kan lyssna på mig tjata om alla de problem jag har och nu i helgen ska jag gå till ett gym för att träna på min taskiga fysik.
Jag har även haft nöjet denna kväll att prata med trevliga människor på msn (gör jag förstås varje kväll) för att inte tala om att ha "förbättrat" ett porträtt i paint på ett skojigt vis (det lär ha blivit rätt lyckat också).
Jag tror det där räcker med relevant information för ikväll, nu kan jag tala om nåt orelevant. Jag är lite skeptisk mot min idé att använda engelska citat i både titeln och efter varje inlägg, det är oerhört mainstream (men nu är det mainstream att inte vara mainstream... eller, vänta lite nu..) samt att jag undrar om jag ska börja använda smileys i mina inlägg. De är ett så trevligt sätt att framföra sina känslor på över internet :]
Är det nån som vill ta sig tid och dela med sig av sina tankar om detta?
- "That's the most amazing thing i ever saw"
tisdag 30 september 2008
I have returned, more powerful than you could possibly imagine
Överdriven titel jag vet, men jag känner min skrivlust komma tillbaka till mig som en förövare kommer tillbaka till brottsplatsen (mitt sinne för metaforer och jämförelser är dock lika dåligt).
Att jag inte kunde göra min intrigerande och meningsfulla comeback igår skyller jag på min storebrors inträngande (men trevliga) estetpolare som var på besök (läs: våldgästning) igår. Ja, min bror fyllde arton och de kände att de borde fira honom genom att spela rock band och käka popcorn.
Mitt liv flyter på (är det ett riktigt uttryck?) och jag klarar mig igenom gymnasiet med stolta steg, trots att jag har ett engelska projekt som ska lämnas in i övermorrn (som jag inte ens börjat skriva på). Nästa tisdag ska det vara en temadag där vi får lyssna på en föreläsning om studieplanering, kanske borde jag bara låtsas sova och lyssna i smyg (vill inte verka entusiastisk inför vännerna såklart)...
Jag kan även rapportera vilka tre mål jag ämnar uppfylla inom den snara framtiden (sa jag tidigare att jag inte skulle tala vidare om mina mål? jaja, jag är ju självemotsägelsernas mästare trots allt). Jag planerar att börja träna så att min fysik går från att vara lång och mager till att vara lång, mager och inte svagare än den minsta tjejen i min klass (jag var det i nian, nästan stolt över det). Mitt andra mål är att lära mig spela gitarr, det är lite i limbo just nu eftersom jag skickade en ansökan till kulturskolan för ett tag sen men inte fått nåt svar (but i will not give up!). Slutligen så siktar jag på att försöka fixa min paranoida sida och sluta tro att folk kan läsa mina tankar (det skulle nog göra målet att skaffa vänner lättare att uppfylla).
På svenskalektionen imorrn ska klassen göra ett besök på stadsbiblioteket och välja ut en bok att läsa, en skoluppgift som jag faktiskt ser fram emot (har inte läst en bok på svenska sen en lång tid tillbaka, kanske är det bra om jag tar en paus med engelskan).
Är det nån som stör sig på att jag skriver imorrn istället för imorgon? jag tycks använda det ordet ganska ofta.
Det får räcka för idag, jag hoppas kunna skriva ett så där långt inlägg snart igen, men jag antar att jag behöver mer inspiration först (klassisk bortförklaring). Förvänta er nästa inlägg på torsdag.
- "When come back, bring pie!"
Att jag inte kunde göra min intrigerande och meningsfulla comeback igår skyller jag på min storebrors inträngande (men trevliga) estetpolare som var på besök (läs: våldgästning) igår. Ja, min bror fyllde arton och de kände att de borde fira honom genom att spela rock band och käka popcorn.
Mitt liv flyter på (är det ett riktigt uttryck?) och jag klarar mig igenom gymnasiet med stolta steg, trots att jag har ett engelska projekt som ska lämnas in i övermorrn (som jag inte ens börjat skriva på). Nästa tisdag ska det vara en temadag där vi får lyssna på en föreläsning om studieplanering, kanske borde jag bara låtsas sova och lyssna i smyg (vill inte verka entusiastisk inför vännerna såklart)...
Jag kan även rapportera vilka tre mål jag ämnar uppfylla inom den snara framtiden (sa jag tidigare att jag inte skulle tala vidare om mina mål? jaja, jag är ju självemotsägelsernas mästare trots allt). Jag planerar att börja träna så att min fysik går från att vara lång och mager till att vara lång, mager och inte svagare än den minsta tjejen i min klass (jag var det i nian, nästan stolt över det). Mitt andra mål är att lära mig spela gitarr, det är lite i limbo just nu eftersom jag skickade en ansökan till kulturskolan för ett tag sen men inte fått nåt svar (but i will not give up!). Slutligen så siktar jag på att försöka fixa min paranoida sida och sluta tro att folk kan läsa mina tankar (det skulle nog göra målet att skaffa vänner lättare att uppfylla).
På svenskalektionen imorrn ska klassen göra ett besök på stadsbiblioteket och välja ut en bok att läsa, en skoluppgift som jag faktiskt ser fram emot (har inte läst en bok på svenska sen en lång tid tillbaka, kanske är det bra om jag tar en paus med engelskan).
Är det nån som stör sig på att jag skriver imorrn istället för imorgon? jag tycks använda det ordet ganska ofta.
Det får räcka för idag, jag hoppas kunna skriva ett så där långt inlägg snart igen, men jag antar att jag behöver mer inspiration först (klassisk bortförklaring). Förvänta er nästa inlägg på torsdag.
- "When come back, bring pie!"
söndag 28 september 2008
Desperate Inspiration
Hm, dagens titel låter som ett halvbra namn till nån halvtaskig singel som ett mediokert tonårsband spelat in, hursomhelst så är det inte musik jag ska skriva om för tillfället.
Det är söndagskväll och för att inte svika mig själv (och kanske mina läsare, i dunno) hade jag tänkt musta fram nåt som kan likna ett blogg inlägg, så att jag kan med stolthet säga att jag skriver två i veckan.
Jag kan ta och berätta lite mer om mig själv, så slipper jag gnugga mina geniknölar alltför hårt. Den här helgen har jag spelat Rock Band, jag är en hejare på gitarr (och jag är så mallig att jag redan hotat att "rocka tofflorna" av flertalet människor). Jag har även blivit tvingad av min far att plocka äpplen, trots att min kompis var på besök. Det var jobbigt och jag är fortfarande inte säker på om det var värt besväret...
Jag borde nog skriva mer än så här, men det är inte så lätt när det är så påtvingat och när man är lite sådär småhungrig efter att ha ätit en del för lite middag och en del för mycket efterrätt (kladdkaka, mums) för att kompensera. Det här kommer jag nog komma ihåg som det sämsta inlägget jag skrivit, men det var tvunget att ske förr eller senare, lika bra att få det gjort.
Med tunga knapptryck (kan man ens säga så?) skriver jag nu de sista meningarna för idag, jag hoppas att ni kan förlåta mig. Titta in imorrn och se ifall jag skrivit nåt då, måndagar brukar vara min bästa skrivardag.
- "It's not easy being green"
Det är söndagskväll och för att inte svika mig själv (och kanske mina läsare, i dunno) hade jag tänkt musta fram nåt som kan likna ett blogg inlägg, så att jag kan med stolthet säga att jag skriver två i veckan.
Jag kan ta och berätta lite mer om mig själv, så slipper jag gnugga mina geniknölar alltför hårt. Den här helgen har jag spelat Rock Band, jag är en hejare på gitarr (och jag är så mallig att jag redan hotat att "rocka tofflorna" av flertalet människor). Jag har även blivit tvingad av min far att plocka äpplen, trots att min kompis var på besök. Det var jobbigt och jag är fortfarande inte säker på om det var värt besväret...
Jag borde nog skriva mer än så här, men det är inte så lätt när det är så påtvingat och när man är lite sådär småhungrig efter att ha ätit en del för lite middag och en del för mycket efterrätt (kladdkaka, mums) för att kompensera. Det här kommer jag nog komma ihåg som det sämsta inlägget jag skrivit, men det var tvunget att ske förr eller senare, lika bra att få det gjort.
Med tunga knapptryck (kan man ens säga så?) skriver jag nu de sista meningarna för idag, jag hoppas att ni kan förlåta mig. Titta in imorrn och se ifall jag skrivit nåt då, måndagar brukar vara min bästa skrivardag.
- "It's not easy being green"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)