Jag har just kommit tillbaka från en hundpromenad i solnedgången, då allt får en smått orange ton över sig. Sådana hundpromenader är mycket effektiva om man vill fundera lite om sitt liv och sin situation, det var efter en sådan hundpromenad som jag startade den här bloggen (eller så var det efter en sån jag fick idén att starta en blogg nån dag, whatever).
Vad det nu var jag funderade på är inte något jag vill dela med mig här då det (tro't eller ej) är för personligt för att jag skulle vilja upplysa internet (och alla dess invånare) om det.
Men nånstans på slutet så började jag istället tänka på en serie jag läst ut idag, den heter "Y - the last man" och handlar om en värld där alla med Y-kromosomet plötsligt dör, förutom en kille och hans apa.
Med 48% av världsbefolkningen och över 90% av alla länders ledning hastigt bortgången, samt vetskapen om att människan kommer att dö ut blir världen ganska kaotisk till en början, men olika grupper bildas för att hantera situationen på sina vis. Det skapas bland annat en kult som anser att det var gud som förintade alla män (för att de tydligen var onda) och när de får nys om huvudpersonen så blir de måna om att avsluta arbetet.
Det är en väldigt lång serie med 60 kapitel på 30 sidor (1800 sidor allt som allt... Damn you mattekunskaper), allt detta läste jag ut på mindre än två dar (kraften att läsa fort är något jag inte undviker att stoltsera med), vilket kanske beskriver hur effektivt historien fångar ens intresse. Jag rekommenderar den starkt för er som gillar what if-scenarion i serier.
Imorgon börjar skolan igen, slutrushen inför sommarlovet som precis har börjat visa sig vid horisonten. Knappt 9 veckor av slutarbeten och lektioner utan mål, sen kan jag vila och ladda upp inför det som lär vara den största händelsen i mitt liv, ballt.
Det är lite irriterande när man känner att man har massor att berätta men det mesta är sådant som man inte vill dela med sig till vem som helst, det nöter även på skrivarglädjen, så jag antar att jag får ta och avsluta inlägget här.
Adjöss.
tisdag 14 april 2009
lördag 11 april 2009
I am so great
Jag är så bra på att hålla denna blogg regelbundet uppdaterad, jag förtjänar ett pris.
Slut på sarkasmen, med det ur vägen så vill jag genast gå vidare med vad ni läsare har missat de senaste två veckorna:
Våren har anlänt (and this time for real).
Jag har haft namnsdag (Wilhelm).
Påsklovet har börjat (frihet till folket!).
Jag har varit mer social än någonsin tidigare (jag är fortfarande i chocktillstånd).
Jag har försökt reparera den bråkiga stämningen mellan mig och min far (det går relativt bra faktiskt).
Min budget har insett att den är meningslös och har begått självmord (och det är trots att jag numera får mitt studentbidrag, jag ser inte fram emot tiden då jag måste börja köpa kläder också).
Jag har hamnat i en ny anime-fas, till min stora glädje (jag bara hoppas att den håller i sig).
Typ det alltså.
En annan intressant sak som har hänt har varit diktskrivandet i skolan, vi skulle ha gjort klart en dikt för inlämning förra veckan, jag hade skrivit två (slå det, Strindberg!), innan ni ber om det så skriver jag ner dem här så snart denna mening är över, men det är en lååååååång mening, så ni får vänta lite till om ni inte fuskar och bara skippar meningen och läser dikterna på direkten (men det skulle vara mycket nedrigt och taskigt av er, problemet är att ni därmed inte skulle läsa den här texten och veta om att ni är nedriga och taskiga), typiskt.
Slut på sarkasmen, med det ur vägen så vill jag genast gå vidare med vad ni läsare har missat de senaste två veckorna:
Våren har anlänt (and this time for real).
Jag har haft namnsdag (Wilhelm).
Påsklovet har börjat (frihet till folket!).
Jag har varit mer social än någonsin tidigare (jag är fortfarande i chocktillstånd).
Jag har försökt reparera den bråkiga stämningen mellan mig och min far (det går relativt bra faktiskt).
Min budget har insett att den är meningslös och har begått självmord (och det är trots att jag numera får mitt studentbidrag, jag ser inte fram emot tiden då jag måste börja köpa kläder också).
Jag har hamnat i en ny anime-fas, till min stora glädje (jag bara hoppas att den håller i sig).
Typ det alltså.
En annan intressant sak som har hänt har varit diktskrivandet i skolan, vi skulle ha gjort klart en dikt för inlämning förra veckan, jag hade skrivit två (slå det, Strindberg!), innan ni ber om det så skriver jag ner dem här så snart denna mening är över, men det är en lååååååång mening, så ni får vänta lite till om ni inte fuskar och bara skippar meningen och läser dikterna på direkten (men det skulle vara mycket nedrigt och taskigt av er, problemet är att ni därmed inte skulle läsa den här texten och veta om att ni är nedriga och taskiga), typiskt.
Melankoli
För varje steg jag tar, uppför framtidens branta backe,
kan jag inte hjälpa att vända mitt huvud.
För att blicka ut över den dal jag har lämnat bakom mig.
Trots att jag beskådar visdomens och kunskapens träd vid vägens ände.
Lockar de blommor jag sått min syn,
deras gröna små blad och färglada kronor vittnar om en simplare tid.
Då trädet var ungt och ej hade löv.
En tid som nu är förbi.
Ett kort parti Schack
En, två minuter har gått, pjäserna står nu på bordet.
Det är ditt drag.
Tre, fyra minuter har gått, min löpare tar sina första steg.
Det är ditt drag.
Fem, sex minuter har gått, en bonde har offrats för din taktik.
Det är ditt drag.
Sju, åtta minuter har gått, min kung måste fly från din drottning.
Det är ditt drag.
Nio, tio minuter har gått, jag flyttar min häst i ett sista försök till remi.
Det är ditt drag.
Schack matt.
Dela gärna dina tankar via en kommentar senare, jag hör hellre att mina dikter suger än lyssnar på mina hjärnspöken som säger taskigare saker om dem.
...
Jag sitter och lyssnar på min nyinköpta PLAY! A Video Game Symphony Live! CD, Castlevania låten är så underbart bra.
Av någon anledning har jag börjat fundera lite över min klädstil, mina favoriter är svarta kläder (oooooooh Emo!) med dragkedjor (oooh punk?) även om jag har ganska många undantag så är det inte en tillräcklig bortförklaring. Jag vet hur "wannabe" mina kläder kan vara men jag bryr mig inte, jag försöker inte förmedla det budskap den sortens utstyrsel står för (vad än det nu kan vara), jag har faktiskt inget budskap bakom mina kläder, hatten bär jag för att den:
a). Är bekväm
b). Ser ganska bra ut.
c). Får mig att känna mig klassig.
d). Ger mig självförtroende.
e). Låter mig flumma lite.
f). Är mycket trevligare än en keps (du vill inte se mig i en keps).
g). All of the above.
Det får mig att fundera lite på hur en hatt med dragkedjor skulle se ut, jag har blandade känslor till en sådan huvudbonad (kanske skulle den iallafall se snygg ut om den var ritad... KARAKTÄRSIDÉ!). Min Oxford tröja är inte alls som det mesta jag har på mig, men den är otroligt mysig och ett bra vis att upplysa alla om att jag varit just där, annars så kan jag använda den till bättre-än-dig skämt.
Det får mig att fundera lite över min humor, kanske representerar mina kläder den humor jag har (men jag sade ju just att jag inte hade något budskap bakom mina kläder, fan då). Jag ser det som mitt kall att dra alla dåliga skämt så fort möjligheten visar sig (okej, jag kanske inte drar alla, då skulle tillochmed mina närmsta vänner titta snett på mig), skämten är oftast så dåliga att halva skämtet är att jag drar skämtet överhuvudtaget. Sådan extrem självironi går ibland över huvudet på folk, det kan leda till udda situationer, som jag inte heller tar på allvar. Vid närmare eftertanke kanske jag borde stryka det där med extrem självironi, oerhört extrem allironi låter mer som rätt svar, jag kan ta allt som ett skämt.
Det betyder dock inte att jag är utan standard, jag drar inte smaklösa eller äcklande skämt, sånt är inte ens roligt.
Jag är klar för idag, nu tänker jag säga ett avsked som fyller er med tommt hopp om regelbundna inlägg och intressanta ämnen.
Vi får se.
För varje steg jag tar, uppför framtidens branta backe,
kan jag inte hjälpa att vända mitt huvud.
För att blicka ut över den dal jag har lämnat bakom mig.
Trots att jag beskådar visdomens och kunskapens träd vid vägens ände.
Lockar de blommor jag sått min syn,
deras gröna små blad och färglada kronor vittnar om en simplare tid.
Då trädet var ungt och ej hade löv.
En tid som nu är förbi.
Ett kort parti Schack
En, två minuter har gått, pjäserna står nu på bordet.
Det är ditt drag.
Tre, fyra minuter har gått, min löpare tar sina första steg.
Det är ditt drag.
Fem, sex minuter har gått, en bonde har offrats för din taktik.
Det är ditt drag.
Sju, åtta minuter har gått, min kung måste fly från din drottning.
Det är ditt drag.
Nio, tio minuter har gått, jag flyttar min häst i ett sista försök till remi.
Det är ditt drag.
Schack matt.
Dela gärna dina tankar via en kommentar senare, jag hör hellre att mina dikter suger än lyssnar på mina hjärnspöken som säger taskigare saker om dem.
...
Jag sitter och lyssnar på min nyinköpta PLAY! A Video Game Symphony Live! CD, Castlevania låten är så underbart bra.
Av någon anledning har jag börjat fundera lite över min klädstil, mina favoriter är svarta kläder (oooooooh Emo!) med dragkedjor (oooh punk?) även om jag har ganska många undantag så är det inte en tillräcklig bortförklaring. Jag vet hur "wannabe" mina kläder kan vara men jag bryr mig inte, jag försöker inte förmedla det budskap den sortens utstyrsel står för (vad än det nu kan vara), jag har faktiskt inget budskap bakom mina kläder, hatten bär jag för att den:
a). Är bekväm
b). Ser ganska bra ut.
c). Får mig att känna mig klassig.
d). Ger mig självförtroende.
e). Låter mig flumma lite.
f). Är mycket trevligare än en keps (du vill inte se mig i en keps).
g). All of the above.
Det får mig att fundera lite på hur en hatt med dragkedjor skulle se ut, jag har blandade känslor till en sådan huvudbonad (kanske skulle den iallafall se snygg ut om den var ritad... KARAKTÄRSIDÉ!). Min Oxford tröja är inte alls som det mesta jag har på mig, men den är otroligt mysig och ett bra vis att upplysa alla om att jag varit just där, annars så kan jag använda den till bättre-än-dig skämt.
Det får mig att fundera lite över min humor, kanske representerar mina kläder den humor jag har (men jag sade ju just att jag inte hade något budskap bakom mina kläder, fan då). Jag ser det som mitt kall att dra alla dåliga skämt så fort möjligheten visar sig (okej, jag kanske inte drar alla, då skulle tillochmed mina närmsta vänner titta snett på mig), skämten är oftast så dåliga att halva skämtet är att jag drar skämtet överhuvudtaget. Sådan extrem självironi går ibland över huvudet på folk, det kan leda till udda situationer, som jag inte heller tar på allvar. Vid närmare eftertanke kanske jag borde stryka det där med extrem självironi, oerhört extrem allironi låter mer som rätt svar, jag kan ta allt som ett skämt.
Det betyder dock inte att jag är utan standard, jag drar inte smaklösa eller äcklande skämt, sånt är inte ens roligt.
Jag är klar för idag, nu tänker jag säga ett avsked som fyller er med tommt hopp om regelbundna inlägg och intressanta ämnen.
Vi får se.
fredag 27 mars 2009
I Object to Your Statement.
Det är nåt speciellt med att sitta och spela Ace Attorney (googla det) spelen när man sitter på tunnelbanan, man känner sig smartare än alla andra (d.v.s ännu smartare än normalt, cynism och sånt där ni vet).
Jag har haft ganska stora problem med bloggandet, vissa dagar känner jag inte för det alls och andra dagar har jag kul men är distraherad, eller så har jag inte tid. Just nu känns det även som om det inte finns nåt att skriva om (jag hade skrivit om våren om det inte vore för att det är någon som driver med mig genom att ändra på vädret hela tiden).
Vi har börjat med dikter i svenskan, skoj och djupt enligt mig, trist och dumt enligt de flesta (men inte alla) i min klass.
Animecka-con är snart färdigplanerat, imorgon är stormötet och då ska allt spikas på plats med en metaforisk hammare.
Jag känner mig för slumpmässig för att skriva längre stycken nu, så jag tar och skriver en liten lista på mina tankar för tillfället:
Jag har glömt att filma mitt Multimedia projekt (som jag ändå ligger före alla andra med ändå, så whatever).
Jag måste skriva en uppsats till svenskan då jag inte kunde gå på lektionen förra veckan (men deadlinen är den 15/5, så whatever).
Min "whatever"-livssyn är både avslappnande och kanske lite ansvarslös, men whatever.
Det är fett blåsigt idag (och regnigt, när jag väl tittar efter) men jag sitter inomhus och har det bra idag, så whatever.
Jag har börjat äta en ordentlig frukost varje dag nu, det är nyttigt för mig men leder till magont eftersom jag inte är van vid att äta så ofta.
Jag vill understryka att det är fett blåsigt idag, för jag kan faktiskt höra hur vinden dånar utanför mitt fönster.
Och nu är det snö istället för regn (vad i helvete är det med vädret asså?)
Jag kom just på en teori om att ragnarök är här och att snart kommer himlavalvet ramla ner på oss, kanske skriver jag en novell baserat på detta.
Jag kom just på nåt att skriva om.
Igår hade vi disskution på mediekunskapen, ämnet var könsroller och stereotyper.
Jag hade ganska mycket att säga om det då jag inte alls gillar hur folk blir bemötta och särbehandlade på grund av sitt kön (gäller både flickor och pojkar you know). Något alla kom överens om var att trots att det inte ännu var helt jämställt i arbetssituationen mellan kvinnor och män, så var det iallafall mycket bättre i Sverige än i de flesta andra länderna.
Under disskutionens gång var det lite roligt att upptäcka hur vänner kunde ställas mot varandra och hur de som normalt aldrig talar med någon kunde hålla med och stärka en annans argument, för att sedan efter disskutionen gå tillbaka till sina gamla grupper.
Nu får det räcka för idag, det blev ett ordentligt inlägg trots allt (vilket jag inte trodde), trevliga överraskningar är alltid bra. HDSL (Hej Då Så Länge).
PS: Det där var Tigers typiska avsked för er som inte växt upp med Nalle Puh (det är väldigt synd om er, ska ni veta).
Jag har haft ganska stora problem med bloggandet, vissa dagar känner jag inte för det alls och andra dagar har jag kul men är distraherad, eller så har jag inte tid. Just nu känns det även som om det inte finns nåt att skriva om (jag hade skrivit om våren om det inte vore för att det är någon som driver med mig genom att ändra på vädret hela tiden).
Vi har börjat med dikter i svenskan, skoj och djupt enligt mig, trist och dumt enligt de flesta (men inte alla) i min klass.
Animecka-con är snart färdigplanerat, imorgon är stormötet och då ska allt spikas på plats med en metaforisk hammare.
Jag känner mig för slumpmässig för att skriva längre stycken nu, så jag tar och skriver en liten lista på mina tankar för tillfället:
Jag har glömt att filma mitt Multimedia projekt (som jag ändå ligger före alla andra med ändå, så whatever).
Jag måste skriva en uppsats till svenskan då jag inte kunde gå på lektionen förra veckan (men deadlinen är den 15/5, så whatever).
Min "whatever"-livssyn är både avslappnande och kanske lite ansvarslös, men whatever.
Det är fett blåsigt idag (och regnigt, när jag väl tittar efter) men jag sitter inomhus och har det bra idag, så whatever.
Jag har börjat äta en ordentlig frukost varje dag nu, det är nyttigt för mig men leder till magont eftersom jag inte är van vid att äta så ofta.
Jag vill understryka att det är fett blåsigt idag, för jag kan faktiskt höra hur vinden dånar utanför mitt fönster.
Och nu är det snö istället för regn (vad i helvete är det med vädret asså?)
Jag kom just på en teori om att ragnarök är här och att snart kommer himlavalvet ramla ner på oss, kanske skriver jag en novell baserat på detta.
Jag kom just på nåt att skriva om.
Igår hade vi disskution på mediekunskapen, ämnet var könsroller och stereotyper.
Jag hade ganska mycket att säga om det då jag inte alls gillar hur folk blir bemötta och särbehandlade på grund av sitt kön (gäller både flickor och pojkar you know). Något alla kom överens om var att trots att det inte ännu var helt jämställt i arbetssituationen mellan kvinnor och män, så var det iallafall mycket bättre i Sverige än i de flesta andra länderna.
Under disskutionens gång var det lite roligt att upptäcka hur vänner kunde ställas mot varandra och hur de som normalt aldrig talar med någon kunde hålla med och stärka en annans argument, för att sedan efter disskutionen gå tillbaka till sina gamla grupper.
Nu får det räcka för idag, det blev ett ordentligt inlägg trots allt (vilket jag inte trodde), trevliga överraskningar är alltid bra. HDSL (Hej Då Så Länge).
PS: Det där var Tigers typiska avsked för er som inte växt upp med Nalle Puh (det är väldigt synd om er, ska ni veta).
söndag 22 mars 2009
Complete with full sentences
Det har börjat snöa igen (vilket inte är uppskattat) och jag finner ingen tid att blogga på, det är irriterande.
Men snart så ska det väl gå att slänga in ett ganska långt och genomtänkt inlägg här (där jag kan dra smarta parentesskämt). Tills dess så får ni nöja er med den här länken http://www.instantrimshot.com/.
Men snart så ska det väl gå att slänga in ett ganska långt och genomtänkt inlägg här (där jag kan dra smarta parentesskämt). Tills dess så får ni nöja er med den här länken http://www.instantrimshot.com/.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)