Stop. Hammertime!

En månad har återigen flugit förbi i mac2 (om jag inte har blandat ihop några förkortningar så lär det där betyda ljudets hastighet x2). Nu är det december som försvunnit, en tragisk förlust eftersom det finns så mycket att skriva om just i december (Julkalendern, Lucia, Sista dagarna av första terminen på första året i gymnasiet, Jullovet, Komucon1, Julafton, Julklappar, Nyår och lite annat smått & gott).

Jag tänker göra mitt bästa att berätta om dessa i retrospekt (som tydligen inte är ett ord enligt Word, jag som trodde att det ordagrant var latin för Retro = Dåtid. Spekt = Seende, vilket tillsammans skulle betyda nåt i stil med "tillbakablick").

Julkalendern. Kanske bra, kanske inte. Hursomhelst så kom jag till slutsatsen att den var riktad till för ung publik för att jag skulle uppskatta den (inte alls som de härliga ålderslösa julkalendrarna från förr), jag hoppas iallafall att många barn kunde finna glädje i dess simpla skämt och överdrivna löjligheter (oh shi- jag låter som en gammal sur krigsveteran).

Lucia, den skumma högtiden som svenskarna inte har nån anledning att fira (hon var väl ett katolskt helgon..?). Som tur var slapp jag gå upp en timme tidigare för att titta på lucia som jag gjort varenda sabla år fram till nu, den inföll nämligen på en lördag och skolan var inte såna som såg till att anordna nåt en dag för tidigt bara för att. Så jag kunde sova lugnt och glädjas åt att vi blev bjudna på julmust till skollunchen (första gången jag smakade Nygårda julmust istället för Apotekarnes, jag har funnit en ny favorit).

Sista dagarna av första terminen på gymnasiet. En mytomspunnen tid som jag aldrig trodde skulle komma, fast det gjorde den, skitfort. Nu borde jag kanske hålla ett tal om min tid på gymnasiet och mina förväntningar samt hur det har varit, men eftersom jag faktiskt redan har skrivit om det här i mina tidigare inlägg så säger jag "näh" och går vidare till slutklämmen. En sjättedel av gymnasiet avklarat, det går fort framåt och är skoj.

Jullovet är skönt, jag får den vila och allt saktas ner lite för mig (tro't eller ej, tiden går snabbare när jag har skola än när jag har lov. Jag skyller på halvdagarna), jag kan glida tillbaka till mitt (legendariska?) animetittande, samt börja spela mer Wow (i nätta mängder, låter det inte komma i vägen för vänner & dylikt). Jag har dock lyckats vrida mitt dygn nånstans åt pipsvängen (Ronja rövardotter gick på teve under julaftonsmorgonen), som praktexempel vaknade jag idag klockan 12.34 efter att ha läst till sisådär klockan 03.06 på natten/morgonen/whatever.

Komucon1. Vad jag vet så har jag inte skrivit om det tidigare (eller?), hursomhelst så var det ett konvent arrangerat av min klasskompis Madde (som också går under smeknamnet Komu därav konventets namn). Det var ett mycket mysigt konvent i en liten lokal med trevliga människor, istället för att revolvera runt Manga/Anime/Cosplay/TV-spel som alla andra konvent gör, så tycktes Komucon1s huvudinriktning vara att prata med alla andra nördar, det var mycket tillfredsställande och jag har fått nya vänner tack vare det. Det var bara en sak som gjorde att konventet misslyckades lite, Madde blev sjuk precis den dag som konventet skulle börja (mycket tragiskt och synd om henne). Man kunde inte hjälpa att känna lite skuldkänslor när man hade så skoj då hon stannade hemma och var sjuk under sitt egna konvent, fast allt ordnade sig när hon kom tillbaka på sista dagen (And there was much rejoicing).

Julafton, den längsta dagen på året (trots att den är strax efter den kortaste dagen på året). Man går upp klockan 10 och känner nån sorts stress och förväntan inför gästerna som ska komma och paketen som ligger och trycker under granen. Dock så inser man strax efter att man druckit en kopp te och läst klart serietidningen man fått i julstrumpan (eller i mitt fall; från granen) att det faktiskt inte kommer hända nåt förrän klockan 15 då gästerna kommer och man samlas runt Kalle Anka (på wide-screen TV, ballt). Vi gör ett tidshopp fram till dess eftersom inget hände därimellan, det här var första året som jag tittade kritiskt på kalle anka programmen. Det var intressant och lärorikt, det enda som störde mig (förutom min hatkärlek till den svenska dubbningen av alltihopa) var det sista av de två extraklippen som inte kunde vara nåt annat än taskig smygreklam för disney/pixars nya film (Bolt - nästan hjälte. Bah, humbug). Och sen fortsatte Julafton, julmaten gled ner i kistan (med viss protest) och glöggen började kallna tills vi äntligen fick besök av jultomten. Dock så var jultomten denna gång spelad av en kvinna, jag ogillade det så mycket (jag ogillar hela tomteillusionen i allmänhet, stackars barn som blir lurade, ännu värre när det är dåligt spelat) att jag gömde huvudet under en soffkudde och darrade på trumhinnan (en färdighet som alla har fast ingen orkar starta en konversation om det) tills det var över. Iallafall så betydde tomtens ankomst att julklapparna skulle öppnas, med mig som tomtenisse (alltså, jag tar på mig en tomteluva och får uppdraget att läsa namnen på paketen och ge dem till respektive individ).

Julklappar. Jag har säkert skrivit och berättat vad jag fått i julklapp minst 5 gånger på denna knappa vecka som gått, inte så många gånger kanske, men det blir tjatigt efter ett tag. Så jag gör en snabb summering av det istället, ifall jag glömmer nåt så är det ödet.

Jag fick en ny (och högt önskad) Mobil, som just nu ligger bekvämt i min högra ficka, planerar att skaffa en fin kedja till den på Uppcon.

Jag fick fem nya böcker, stressläste klart Brisingr för att börja med en av dem.

Jag fick ett par drakunderlägg, svår att beskriva, självklara när man ser dem.

Jag fick ett USB-minne på 4Gb, det kan komma väl till pass i skolan.

Jag fick andra saker som helt enkelt inte går att minnas just nu.

Och det var det, typ. Dags att tala om det nya året.

Jag ser fram emot 2009, det är mycket som händer då, kanske får jag äntligen börja med gitarrlektioner (som jag sade att jag ville börja på förra nyår), kanske kommer Uppcon bli jätteskoj, kanske kommer min bror att ta stundenten i all sin prakt, kanske kommer jag fylla sjutton och känna mig som en ung man istället för en typisk tonåring, kanske kommer World of warcraft live action filmen inte bli en flopp, kanske kommer Final Fantasy versus XIII bli mitt favoritspel, kanske kommer jag få superkrafter. Vi får se vad som händer.

En del säger att nyårslöften är löjliga, jag håller med. Men om jag ändå ska göra ett löfte kan jag lika gärna hänga på när alla andra gör det, Jag "lovar" att nästa år ska jag satsa på att skriva i min blogg mer frekvent, det är faktiskt ett stort nöje.

Det var allt för idag, ha det så bra och drick inte bara för att det är nyårsafton, ingen gillar fulla ungdomar som spatserar runt på natten.

Your destiny - if you wish 
Any sort of world 
Can be yours

My life, where art thou?

Poff! Där försvann november. Holy shit alltså, det är redan december och om sisådär tre timmar kommer jag sitta framför teven för att se om julkalendern i år är sevärd (jag är mycket skeptisk såklart, men man kan alltid ge den en chans. Mysteriet på greve holm, how i love you...)

Jag har hört att om man inleder en konversation med ett helt off-topic ämne så blir det mycket lättare att smyga in de jobbiga fakta man måste förmedla. Okej, jag vet att jag avslutade mitt förra inlägg med att jag skulle uppdatera snart, jag veeet att jag har sagt "jag ska försöka skriva senare" och jag Veeeeeet att öh.. vet faktiskt inte, men upplägget med att spela över på "vet" var för bra för att inte användas.

Nu är jag iallafall här igen, som ett dubbelavsnitt av Naruto Shipuuden efter ett par månaders fillers, redo att ge er hopp och "yeah!"-känslan bara för att tonas ner efter sisådär två-tre strider med alltför många extreme close-ups (för er som inte går media/film & drama kan jag berätta att extreme close-up är en inzoomning på en karaktärs ögon så de täcker hela bildrutan).

Det har hänt fett mycket denna månad (woo! lyckat spontant användade av det urmodiga uttrycket "fett"), jag har fått goda vänner i skolan (Flum i stora mängder), vi har fått en ny engelskalärare (hon är som Birgit Jagrén + Elisabeth Eriksson / 3), jag har påbörjat ett intressant mediaprojekt (som ska vara klart om två veckor. Uh oh), jag har börjat läsa metro på tunnelbanan varje morgon ("Så det var där metrotidningarna låg, ahaaa"), Wrath of the Lich King har kommit ut (Level 80 Death Knight med 2 st tier 7. Booyah!), Det har kommit minst 10 nya medlemmar till Animecka (öh.. yaaay?), nån intelligent person har hittat på masskonversationer på msn med animeckare (det var ett tag sen. Vi borde göra det igen, och oftare), en ny Warcraft bok har kommit ut (Night of the Dragon, yaaay! *hoppar som en fangirl*), Jag har önskat mig en ny mobil i julklapp (och om mina föräldrar gör som de brukar så får jag det jag vill), Det har snöat! (och töat..), Vi har börjat se en japansk film på japanskan (och den är bra, jag blev positivt förvånad), Mamma har sagt att vi förhoppningsvis skaffar en till hund i sommar (det är långt kvar men yaaaay! för det ändå).

Det där var en så lång och dåligt indelad mening att min nuvarande svenskalärare skulle peka på den och säga "Men Joakim..", jag bryr mig inte direkt, den var kul att skriva och ett effektivt sätt för mig att summera det som hänt utan att skriva en femsidig uppsats som skulle vara smått uttråkande efter sisådär ord nr 721 ("Troll" skulle det ha varit) men jag hade nog fått MVG för den ändå.

Jag har sett på heroes varje vecka och jag gillar verkligen säsong tre, tvåan kan slänga sig i väggen. Den 6:e Januari kommer Scrubs tillbaka *Glädjeskri* Dessvärre har jag inte sett ett dugg anime på evigheter (förutom Dead Leaves men den var en klass för sig..). Mycket manga och webcomics har dock ätits upp i mina ögon (kan det uttrycket missförstås?), yay för de som scanlatar, nay för att D.gray-man är on hold.

Javisstja, jag glömde. Jag har fått en ny hatt av mamma, den är rätt fin (och mycket bekväm) men jag föredrar nog formen av min gamla hatt. Vad som är bra är dock att jag planerar besöka en hattaffär och skaffa en (eller fem) till.

Varför lade jag inte bara till det där stycket i texten där uppe? Det hade förenklat och sett bättre ut, håhå jaja.

Sablar, mitt te är kallt!

- All I want for Christmas, is you! (snö alltså)

Decision pending, please wait

Jag gillar inte dagens Titel, men den passar på sitt eget lilla vis, men till saken.

Jag har inte skrivit ett dugg på snart två veckor, jag måste bara göra klart att jag inte tröttnat på bloggandet, jag har tänkt igenom hur jag ska skriva detta säkert över tio gånger, men i slutändan så improviserar jag. Så varför har jag inte skrivit? "Damn, what a good question". Själv är jag inte alls säker på svaret, det har funnits massor att skriva om men ändå har jag inte uppdaterat här. Kanske är det så att jag har svårt för att börja skriva just när jag har mycket att kunna skriva om (det är dumt) men det verkar så iallafall. Men nu läser du ju ett inlägg, så allt är väl,

Jag har under de senaste dagarna fått höra en hel del om hur folk faktiskt vill att jag uppdaterar, det är smickrande och oroande på samma gång. Jag är rädd för att få storhetsvansinne, för jag tror att folk med storhetsvansinne inte är bra bloggare (eller hade Stalin en blogg?).

Nu ska jag ta och gå igenom allt jag kunnat skriva om under de tidigare veckorna så att ni får se vad ni missat (ej i kronologisk ordning).

Nu är det höstlov för de flesta, inte för mig, min skola har istället VTFF (Vecka Till FörFogande), man skulle ju kunna tycka att de borde kalla det VTF (Vecka Till Förfogande) eftersom förfogande är ett ord (som börjar låta skumt i mitt huvud då jag tänkt på det så många gånger), fast de kanske insåg att VTF är mycket likt WTF (What The F*ck), och då skulle nog ingen tagit veckan seriöst (inte för att så många gör det ändå, typ 40% av alla elever skolkar denna vecka, antar att de vill hänga med sina vänner). Hursomhelst har jag VTFF att tacka för den träningsvärk i benen jag har, vi hade nämligen idrottsdag idag och jag simmade, det var lagom kul, imorrn ska vi se på samt diskutera en film, i övermorrn är det filmeffekter (tänk matrix), men torsdag och fredag är lediga.

För lite över en vecka sen var jag på spelkonvent (ML:expo), jag är mycket säker på att jag skrev om det i mitt förra inlägg, så ni vet nog vad jag talar om. Hursomhelst så var konventet skoj, även om det var ganska få människor (max 50 pers, relativt lite ur konventsynpunkt), jag spelade många spel och gjorde inte för illa ifrån mig på Super Smash Brothers Brawl turnerningen (bäst av de sämsta, om du frågar mig).

För exakt en vecka sen fick jag besöka en psykolog, det är lite svårt att skriva om eftersom jag knappast tänker gå in på detaljer men ändå inte tänker hålla fast er vid frågan "gick det bra hos psykologen?" då den är oerhört svår att svara ordentligt på. Jag kan iallafall konstatera att jag berättade om mina tankar och bekymmer och hon lyssnade och såg faktiskt ut som om hon förtsod (eller försökte förstå, jag hade lite svårt för att beskriva ordentligt). Hon gav mig iallafall beröm för att vara så uppmärksam om vad jag själv tror kan ha orsakat mina.. öhm.. (jag tänker inte säga vad).. Problem.

Eftersom VTFF markerar mitten på terminen för oss så har jag fått omdömen i de flesta ämnen, jag ligger på MVG-nivå i en hel del av dem (speciellt japanska, woo!), det gör mig ganska glad och jag hoppas jag kan hålla samma nivå i fortsättnigen (eller såklart höja mig, men man ska inte ta stora kliv över hala stenar).

Jag var på ett LAN med mina ex-klasskamrater (9B i södra ängby skola), vi hade mycket skoj och skämtade nästan lika mycket som spelade, sånt är härligt. Jag lyckades även vara den bästa spelaren i ganska många fall, så när jag på söndagen trött tog mig hemåt kunde jag känna mig som en vinnare, det var trevligt.

Jag tror det där täcker allt, dags för Jockes tankehörna (i hatten):

Vad fasen är "Jockes tankehörna (i hatten)" då? Inte fasen vet jag, men det låter skoj. Vi kan väl nöja oss med att säga att det är den delen av bloggen där jag bara spammar (för er som aldrig sett internet förut: Spamma = skriva mycket text med lite "läsvärde", antingen upprepat eller varierat) tankar.

Min brorsa har fått sin 18:års present av mamma & pappa, en sprillans ny helt egen dator, jag är smått avundsjuk (men jag får iallafall min ifred).

Min bästa vän har fått Fable 2, jag vill titta på (men förvånansvärt nog inte spela)

Min bästa skolvän (han stiger i rankerna varje dag) börjar kännas allt "vänligare", sånt är trevligt.

Vad fasen hände med mina gitarrlektioner? (Ha! Började inte på "Min" den här gången)

Jag vet inte om "Jockes tankehörna (i hatten)" kommer vara ett återkommande element (recurring element, jag gillar det uttrycket), jag får se ifall folk uppskattar det.

Nu är det dags att avsluta dagens inlägg, jag hoppas det kan täcka upp för det mesta ni gått miste om, förvänta er fler inlägg snart, jag börjar känna skrivlusten brinna i mina fingrar igen.

- "Did you really think you could win against me?"

But if we would happen to happen before that happened, would'nt that make it not happen at all?

Jag är lite osäker på varför jag tycker denna rubrik passar, men det är inte mitt största bekymmer just nu.

Jag har inte skrivit något på en vecka, vilket betyder att jag bara skrev ett inlägg förra veckan, såhär känner jag om det: Sablars urbota idiotiska förbannade nedriga järnspikar!!!

Vilket kan tolkas som att jag inte riktigt är nöjd med mig själv, med all rätt. Mitt mål var ju faktiskt att hålla mig på två inlägg i veckan, nu är det förstört, det är illa. Eller egentligen så är det inte så förvånande, jag har ju vid flera tillfällen pekat ut hur bra (eller ska man kalla det dålig?) jag är på att säga emot mina tidigare påståenden. Det är iallafall ingen idé att låta det här gå till mitt huvud och göra min blogg till en emodagbok (fast jag längtar fortfarande på att Emodagboken ska bli klar, kudos till skaparen av sajten) så jag ska tala lite om de roliga sakerna som har hänt denna helg.

... Varför har jag inte skrivit om det tidigare i veckan!? Det tycks nästan som om jag skriver mindre när jag har något att skriva om, det är tamejtusan inte vettigt.

Hursomhelst, i lördags var jag på en s.k animeckaträff, vilket är ett möte för de som är medlemmar på online communityn Animecka (ett animeforum, med inslag av manga, TV-spel och annan japansk kultur), först träffades vi i stan och gick till SF-bokhandeln och Comics Heaven tillsammans, sen drog vi hem till mig för att spela TV-spel och baka (vi köpte även sen lunch/middag på vägen). När jag väl tänker på det så är det ju ganska dumdristigt av mig att låta halvt okända människor komma in i mitt hus, men jag hade väl tur och inget spårade ur, allt som allt var det en mycket lyckad och trevlig dag.

Det där blev kortare än jag trodde, men det är svårt att gå in på detaljer utan att förvirra folk. Söndagen därpå var mycket trist, den gled förbi sådär som söndagar gör och vitt som det var så var det måndag, jag var så trött att jag kom för sent till första lektionen (men det gjorde ingen större skada).

Sen kan jag berätta att jag denna helg (från och med fredagen) ska åka på ML-expo (ett TV-spels konvent), jag kommer befinna mig i mitt rätta element för ett tag, det kommer kännas befriande.

Bara för att jag kan så ska jag förlänga detta inlägg ytterligare med lite tankar istället för verklighetsskildringar. Jag har en hobby/mani/blandning av de båda att tänka mitt liv och de situationer jag hamnar i som om allt vore en film eller en bok. Jag ser de stereotypiska karaktärerna i alla människor, jag ser den självklara handlingen utspela sig framför mig, jag ser den typiska kulissen i min omgivning, och självklart så är det jag som är huvudkaraktären (jag är bara liiite egocentrisk). Att tänka såhär gör egentligen min vardag lite roligare, att förutse hur nån ska reagera och sedan ha rätt är en härlig känsla. Men det kan också bli lite problematiskt, ifall jag har fel så känner jag mig mycket oförberedd på vad som kan hända och det slutar med att jag blir väldigt defensiv av mig (nu börjar det bli för dramatiskt här, jag sparar resten till den psykolog jag ska träffa nästa måndag).

Nåt jag också ofta gör är att fundera på hur jag skulle berätta om en händelse ifall jag skulle skriva en självbiografi på min ålders höst (det var bl.a sådana tankar som fick mig att starta den här bloggen också), Ibland kan jag tänka ihop (är det ett uttryck?) ett stycke ur denna påhittade självbiografi som nästan låter som ett citat ur de välkända och kanske bästsäljande biografier vi får lära oss om i svenskan. Det får mig att tänka nåt i stil med: "Men mitt liv är inte lika dramatiskt som det är för de "riktiga" biografiskrivarna, trots att det på grund av mitt ordval låter så. Eller kan det vara så att de kända biografierna är så dramatiska bara för att författarna har gjort det så med sitt orval? Kan jag då skriva en sån biografi?".

Jag gillar tanken (jag hoppas att ni fattade, den var svårare att lägga i ord än jag trodde), kanske ska jag försöka ge er ett smakprov på min ännu inte existerande självbiografi nån gång? Vi får se.

Det här får räcka för ikväll, kanske kan detta inlägg vara lite av en kompensation för bristen av ett inlägg förra veckan? (troligtvis inte), hursomhelst så hoppas jag att jag klarar av att skriva nåt nu på söndag iallafall (vilket är den enda dagen jag kan skriva på den här veckan, jag kommer vara på konvent fredag till söndag, och tanken på att skriva imorrn är inte så lockande), jag vill inte fastna på endast ett inlägg i veckan, det vore bara dåligt av mig.

På återseende.

- "When nothing else works, use fire"