Tvingar mig själv att skriva ett blogginlägg efter att i en vecka följt filosofin: Jag gör det så snart jag är klar med det här... Och det här, det här med.. och det... Jag gör det imorrn.
Forgive me bloggers for i have sinned, it's been nine days since my last inlägg (giving speeches for dummies: Always try to open with a joke). Har jag redan sabbat mitt wannabe-nyårslöfte? Kanske, men jag försöker så gott jag kan. Det har hänt en hel del på dessa nio dagar som gått, speciellt med tanke på att jag skrev under dagen på nyårsafton och därmed har ett nyårsfirande att rapportera.
Nyårsfirandet var trevligt (om än lite händelselöst), som traditionen säger (alltså, lokal tradition, inte allmän) så började allt med att vi käkade en väldigt sen lunch i form av våfflor och hallonbubbel, med spontant smällande av bordssmällare (de heter smällare för att de smäller när man drar i snöret alltså), precis som förra året så gick min "stubintråd" av när jag drog i den, jag börjar undra om nån driver med mig. Nästa del av nyårsfirandetraditionen (woah, långt ord) var det årliga brädspelet, i år var det Besserwisser som gällde, nytt spel som passande in klockrent på majoriteten av de närvarandes personligheter (Viktigpettrar är vi allihopa..), mitt lag vann inte. Men det var skoj ändå, jag lyckades först råka sabba för laget genom att övertyga de andra om att svaret de kommit på var fel (det var rätt). Sen fick jag bevisa min visdom med att desperat försöka övertyga dem om att mitt svar var det rätta men de höll fast vid sitt (felaktiga) svar.
Efter spelandet var det dags för det årliga fackeltåget, så vi traskade (i kylan) den dryga kilometern till den andra familjens hus (för att minska förvirring: Det var 3 familjer inblandade, 6 vuxna och 5 "ungdomar", även om 3 av dessa ungdomar var 18 år fyllda). När vi var framme där var det dags för den tråkiga delen av nyår, det vill säga småpratet. Medan några var och hjälpte till med att förbereda middagen så satt resten av oss i vardagsrummet, de vuxna var beväpnade med champagneglas och vi "ungdomar" satt och smuttade på julmust (borde döpas om till vintermust, ingen bryr sig om att jul var förra veckan).
Det är inget fel med denna stämning, nej nej, det är trevligt att sitta bland människor i spridda åldrar (eller mer i stil med två oppositioner, en del var i åldern 16-18, den andra vägrade ge sin riktiga ålder utan refererade till sig själva som "40+"). Det enda problemet med en sådan situation är att talesämnet endast är vuxna saker, de talar om jobb, banklån, lågkonjukturen och annat som är oförståeligt för stackars studerande "barn". Vad som har ökat bitterheten med dessa diskussioner är att iochmed att tiden går så åldras vi ungdomar, till den gräns att vissa av oss faktiskt förstår vad de snackar om och kan bidra till samtalet. Dessvärre så är dessa individer endast de äldsta av ungdomarna, och jag (som är yngst) kunde endast sitta i soffan och dricka julmust med en min som om jag kunde relatera till deras ekonomiska problem (Trååååååååååååkiiiiiiiiiiiigt).
Enough with the skitsnack (jag kan inte fatta att jag skrev en hel spalt endast om "soffdiskussioner"), efter tråkigheterna var det dags att hugga in på middagen, mumsigt värre (i år var det finstekta köttbitar indränkta i rödvinssås med lite ungsfriterade potatisar på sidan). Efter middagen så släppte stämningen tillräckligt mycket för att vi ungdomar kunde gå till övervåningen och spela datorspel/se på halvskojiga youtube-klipp, inte direkt kunglig underhållning (men mycket bättre än att sitta i vardagsrummet).
Efter lite skrattande var det även dags för efterrätten. Den var fixad av "mästerkocken" bland vår vuxenskara (det är för övrigt tradition att han gör efterrätten varje nyår) och den killen vet vad han gör. För att inte sukta eller misslyckas med att beskriva upplevelsen så kan jag bara konstatera att efterrätten var oerhört ätbar (mmm...). Efter mer tid spenderad på övervåningen (som inte var lika mycket för skojs skull som för att fly ifrån de lite väl förfriskade föräldrarna) var det äntligen dags för tolvslaget (det var ett litet skämt där). Jag blev lite less då årets fyrverkeri inte var så spektakulärt samt att man också var tvungen att stå och frysa som en annan istapp bara för att se på det.
Sen var det mest strötid och efter det så var det hög tid för hemgång och så var nyår slut.
Jahapp, det var rätt maffigt bara att skriva om nyår (och kanske inte så intressant att läsa befarar jag) men nu är det gjort och det ser rätt fint ut på långt håll. Jag har hursomhelst fortfarande några saker kvar att skriva om (lovet tog inte slut efter nyår ju), först och främst var det en massa sovande de kommande dagarna ("no shit sherlock").
Sen hände det en trevlig sak på den 4:e, det var nämligen dags för en animeckaträff och denna gång skulle vi till en karaokerestaurang (som jag tror de kallas, jaja). Hela den dagen var skoj, man hade trevligt sällskap, många att tala med, god mat, mysig stämning och en massa karaokesjungande. Jag kände mig stolt över min insats som sångare (även om jag kanske valde lite väl många beatleslåtar), det var extra kul mot slutet när ingen hade någon låt som de ville sjunga längre utan vi missbrukade mikrofonerna till lite allsång av disneylåtar (man kände sig riktigt härlig efteråt).
Skolan började den sjunde (i was in despair) men det var helt okej, eftersom skolan egentligen inte började alls. Efter en kall tunnelbaneresa till skolan fick jag på plats veta att den del av skolan som jag skulle ha lektioner i hade varit nedkyld under hela lovet och var i det närmaste nedfrusen, det blev sammanlagt 3 håltimmar att glädja sig över. Jag plockade på mig mitt busskort i expeditionen och tog mig hem, det enda som var negativt med första skoldagen var att jag inte hann värma upp mig under hela fram-och-tillbakaresan, över en timmes exponering till ohälsosamma mängder kyla gav upphov till den sjukdom vi alla känner till som "lätt feber".
Lätt feber är jobbigt eftersom man mår tillräckligt bra för att gå till skolan men den spontana huvudvärken och den ständiga tröttheten är jävligt irriterande och man drar sig inte för att upplysa ungefär alla i sin närhet om sitt missnöje (vilket leder till en allmänt dålig dag för alla).
Nåt som det glädjer mig att skriva om är att jag äntligen fått min årslånga önskan i uppfyllelse, jag ska nämligen äntligen börja gå på gitarrlektioner (tjohoo!). Det är bara en tidsfråga innan jag kan rocka sansen ur varenda människa jag stöter på (typ asså).
Jag har själv lagt märke till hur stora delar av detta inlägg skiljer sig från min normala stil, det beror i huvudsak på att jag i detta nu är (wait for it..) Vrålhungrig, precis som de flesta superhjältar har en svaghet så tycks min förmåga att skriva bli kraftigt limiterad när jag går på tom mage.
Det påminner mig, jag borde ta mellanmål.
- I'm here because of you
fredag 9 januari 2009
onsdag 31 december 2008
Stop. Hammertime!
En månad har återigen flugit förbi i mac2 (om jag inte har blandat ihop några förkortningar så lär det där betyda ljudets hastighet x2). Nu är det december som försvunnit, en tragisk förlust eftersom det finns så mycket att skriva om just i december (Julkalendern, Lucia, Sista dagarna av första terminen på första året i gymnasiet, Jullovet, Komucon1, Julafton, Julklappar, Nyår och lite annat smått & gott).
Jag tänker göra mitt bästa att berätta om dessa i retrospekt (som tydligen inte är ett ord enligt Word, jag som trodde att det ordagrant var latin för Retro = Dåtid. Spekt = Seende, vilket tillsammans skulle betyda nåt i stil med "tillbakablick").
Julkalendern. Kanske bra, kanske inte. Hursomhelst så kom jag till slutsatsen att den var riktad till för ung publik för att jag skulle uppskatta den (inte alls som de härliga ålderslösa julkalendrarna från förr), jag hoppas iallafall att många barn kunde finna glädje i dess simpla skämt och överdrivna löjligheter (oh shi- jag låter som en gammal sur krigsveteran).
Lucia, den skumma högtiden som svenskarna inte har nån anledning att fira (hon var väl ett katolskt helgon..?). Som tur var slapp jag gå upp en timme tidigare för att titta på lucia som jag gjort varenda sabla år fram till nu, den inföll nämligen på en lördag och skolan var inte såna som såg till att anordna nåt en dag för tidigt bara för att. Så jag kunde sova lugnt och glädjas åt att vi blev bjudna på julmust till skollunchen (första gången jag smakade Nygårda julmust istället för Apotekarnes, jag har funnit en ny favorit).
Sista dagarna av första terminen på gymnasiet. En mytomspunnen tid som jag aldrig trodde skulle komma, fast det gjorde den, skitfort. Nu borde jag kanske hålla ett tal om min tid på gymnasiet och mina förväntningar samt hur det har varit, men eftersom jag faktiskt redan har skrivit om det här i mina tidigare inlägg så säger jag "näh" och går vidare till slutklämmen. En sjättedel av gymnasiet avklarat, det går fort framåt och är skoj.
Jullovet är skönt, jag får den vila och allt saktas ner lite för mig (tro't eller ej, tiden går snabbare när jag har skola än när jag har lov. Jag skyller på halvdagarna), jag kan glida tillbaka till mitt (legendariska?) animetittande, samt börja spela mer Wow (i nätta mängder, låter det inte komma i vägen för vänner & dylikt). Jag har dock lyckats vrida mitt dygn nånstans åt pipsvängen (Ronja rövardotter gick på teve under julaftonsmorgonen), som praktexempel vaknade jag idag klockan 12.34 efter att ha läst till sisådär klockan 03.06 på natten/morgonen/whatever.
Komucon1. Vad jag vet så har jag inte skrivit om det tidigare (eller?), hursomhelst så var det ett konvent arrangerat av min klasskompis Madde (som också går under smeknamnet Komu därav konventets namn). Det var ett mycket mysigt konvent i en liten lokal med trevliga människor, istället för att revolvera runt Manga/Anime/Cosplay/TV-spel som alla andra konvent gör, så tycktes Komucon1s huvudinriktning vara att prata med alla andra nördar, det var mycket tillfredsställande och jag har fått nya vänner tack vare det. Det var bara en sak som gjorde att konventet misslyckades lite, Madde blev sjuk precis den dag som konventet skulle börja (mycket tragiskt och synd om henne). Man kunde inte hjälpa att känna lite skuldkänslor när man hade så skoj då hon stannade hemma och var sjuk under sitt egna konvent, fast allt ordnade sig när hon kom tillbaka på sista dagen (And there was much rejoicing).
Julafton, den längsta dagen på året (trots att den är strax efter den kortaste dagen på året). Man går upp klockan 10 och känner nån sorts stress och förväntan inför gästerna som ska komma och paketen som ligger och trycker under granen. Dock så inser man strax efter att man druckit en kopp te och läst klart serietidningen man fått i julstrumpan (eller i mitt fall; från granen) att det faktiskt inte kommer hända nåt förrän klockan 15 då gästerna kommer och man samlas runt Kalle Anka (på wide-screen TV, ballt). Vi gör ett tidshopp fram till dess eftersom inget hände därimellan, det här var första året som jag tittade kritiskt på kalle anka programmen. Det var intressant och lärorikt, det enda som störde mig (förutom min hatkärlek till den svenska dubbningen av alltihopa) var det sista av de två extraklippen som inte kunde vara nåt annat än taskig smygreklam för disney/pixars nya film (Bolt - nästan hjälte. Bah, humbug). Och sen fortsatte Julafton, julmaten gled ner i kistan (med viss protest) och glöggen började kallna tills vi äntligen fick besök av jultomten. Dock så var jultomten denna gång spelad av en kvinna, jag ogillade det så mycket (jag ogillar hela tomteillusionen i allmänhet, stackars barn som blir lurade, ännu värre när det är dåligt spelat) att jag gömde huvudet under en soffkudde och darrade på trumhinnan (en färdighet som alla har fast ingen orkar starta en konversation om det) tills det var över. Iallafall så betydde tomtens ankomst att julklapparna skulle öppnas, med mig som tomtenisse (alltså, jag tar på mig en tomteluva och får uppdraget att läsa namnen på paketen och ge dem till respektive individ).
Julklappar. Jag har säkert skrivit och berättat vad jag fått i julklapp minst 5 gånger på denna knappa vecka som gått, inte så många gånger kanske, men det blir tjatigt efter ett tag. Så jag gör en snabb summering av det istället, ifall jag glömmer nåt så är det ödet.
Jag fick en ny (och högt önskad) Mobil, som just nu ligger bekvämt i min högra ficka, planerar att skaffa en fin kedja till den på Uppcon.
Jag fick fem nya böcker, stressläste klart Brisingr för att börja med en av dem.
Jag fick ett par drakunderlägg, svår att beskriva, självklara när man ser dem.
Jag fick ett USB-minne på 4Gb, det kan komma väl till pass i skolan.
Jag fick andra saker som helt enkelt inte går att minnas just nu.
Och det var det, typ. Dags att tala om det nya året.
Jag ser fram emot 2009, det är mycket som händer då, kanske får jag äntligen börja med gitarrlektioner (som jag sade att jag ville börja på förra nyår), kanske kommer Uppcon bli jätteskoj, kanske kommer min bror att ta stundenten i all sin prakt, kanske kommer jag fylla sjutton och känna mig som en ung man istället för en typisk tonåring, kanske kommer World of warcraft live action filmen inte bli en flopp, kanske kommer Final Fantasy versus XIII bli mitt favoritspel, kanske kommer jag få superkrafter. Vi får se vad som händer.
En del säger att nyårslöften är löjliga, jag håller med. Men om jag ändå ska göra ett löfte kan jag lika gärna hänga på när alla andra gör det, Jag "lovar" att nästa år ska jag satsa på att skriva i min blogg mer frekvent, det är faktiskt ett stort nöje.
Det var allt för idag, ha det så bra och drick inte bara för att det är nyårsafton, ingen gillar fulla ungdomar som spatserar runt på natten.
Jag tänker göra mitt bästa att berätta om dessa i retrospekt (som tydligen inte är ett ord enligt Word, jag som trodde att det ordagrant var latin för Retro = Dåtid. Spekt = Seende, vilket tillsammans skulle betyda nåt i stil med "tillbakablick").
Julkalendern. Kanske bra, kanske inte. Hursomhelst så kom jag till slutsatsen att den var riktad till för ung publik för att jag skulle uppskatta den (inte alls som de härliga ålderslösa julkalendrarna från förr), jag hoppas iallafall att många barn kunde finna glädje i dess simpla skämt och överdrivna löjligheter (oh shi- jag låter som en gammal sur krigsveteran).
Lucia, den skumma högtiden som svenskarna inte har nån anledning att fira (hon var väl ett katolskt helgon..?). Som tur var slapp jag gå upp en timme tidigare för att titta på lucia som jag gjort varenda sabla år fram till nu, den inföll nämligen på en lördag och skolan var inte såna som såg till att anordna nåt en dag för tidigt bara för att. Så jag kunde sova lugnt och glädjas åt att vi blev bjudna på julmust till skollunchen (första gången jag smakade Nygårda julmust istället för Apotekarnes, jag har funnit en ny favorit).
Sista dagarna av första terminen på gymnasiet. En mytomspunnen tid som jag aldrig trodde skulle komma, fast det gjorde den, skitfort. Nu borde jag kanske hålla ett tal om min tid på gymnasiet och mina förväntningar samt hur det har varit, men eftersom jag faktiskt redan har skrivit om det här i mina tidigare inlägg så säger jag "näh" och går vidare till slutklämmen. En sjättedel av gymnasiet avklarat, det går fort framåt och är skoj.
Jullovet är skönt, jag får den vila och allt saktas ner lite för mig (tro't eller ej, tiden går snabbare när jag har skola än när jag har lov. Jag skyller på halvdagarna), jag kan glida tillbaka till mitt (legendariska?) animetittande, samt börja spela mer Wow (i nätta mängder, låter det inte komma i vägen för vänner & dylikt). Jag har dock lyckats vrida mitt dygn nånstans åt pipsvängen (Ronja rövardotter gick på teve under julaftonsmorgonen), som praktexempel vaknade jag idag klockan 12.34 efter att ha läst till sisådär klockan 03.06 på natten/morgonen/whatever.
Komucon1. Vad jag vet så har jag inte skrivit om det tidigare (eller?), hursomhelst så var det ett konvent arrangerat av min klasskompis Madde (som också går under smeknamnet Komu därav konventets namn). Det var ett mycket mysigt konvent i en liten lokal med trevliga människor, istället för att revolvera runt Manga/Anime/Cosplay/TV-spel som alla andra konvent gör, så tycktes Komucon1s huvudinriktning vara att prata med alla andra nördar, det var mycket tillfredsställande och jag har fått nya vänner tack vare det. Det var bara en sak som gjorde att konventet misslyckades lite, Madde blev sjuk precis den dag som konventet skulle börja (mycket tragiskt och synd om henne). Man kunde inte hjälpa att känna lite skuldkänslor när man hade så skoj då hon stannade hemma och var sjuk under sitt egna konvent, fast allt ordnade sig när hon kom tillbaka på sista dagen (And there was much rejoicing).
Julafton, den längsta dagen på året (trots att den är strax efter den kortaste dagen på året). Man går upp klockan 10 och känner nån sorts stress och förväntan inför gästerna som ska komma och paketen som ligger och trycker under granen. Dock så inser man strax efter att man druckit en kopp te och läst klart serietidningen man fått i julstrumpan (eller i mitt fall; från granen) att det faktiskt inte kommer hända nåt förrän klockan 15 då gästerna kommer och man samlas runt Kalle Anka (på wide-screen TV, ballt). Vi gör ett tidshopp fram till dess eftersom inget hände därimellan, det här var första året som jag tittade kritiskt på kalle anka programmen. Det var intressant och lärorikt, det enda som störde mig (förutom min hatkärlek till den svenska dubbningen av alltihopa) var det sista av de två extraklippen som inte kunde vara nåt annat än taskig smygreklam för disney/pixars nya film (Bolt - nästan hjälte. Bah, humbug). Och sen fortsatte Julafton, julmaten gled ner i kistan (med viss protest) och glöggen började kallna tills vi äntligen fick besök av jultomten. Dock så var jultomten denna gång spelad av en kvinna, jag ogillade det så mycket (jag ogillar hela tomteillusionen i allmänhet, stackars barn som blir lurade, ännu värre när det är dåligt spelat) att jag gömde huvudet under en soffkudde och darrade på trumhinnan (en färdighet som alla har fast ingen orkar starta en konversation om det) tills det var över. Iallafall så betydde tomtens ankomst att julklapparna skulle öppnas, med mig som tomtenisse (alltså, jag tar på mig en tomteluva och får uppdraget att läsa namnen på paketen och ge dem till respektive individ).
Julklappar. Jag har säkert skrivit och berättat vad jag fått i julklapp minst 5 gånger på denna knappa vecka som gått, inte så många gånger kanske, men det blir tjatigt efter ett tag. Så jag gör en snabb summering av det istället, ifall jag glömmer nåt så är det ödet.
Jag fick en ny (och högt önskad) Mobil, som just nu ligger bekvämt i min högra ficka, planerar att skaffa en fin kedja till den på Uppcon.
Jag fick fem nya böcker, stressläste klart Brisingr för att börja med en av dem.
Jag fick ett par drakunderlägg, svår att beskriva, självklara när man ser dem.
Jag fick ett USB-minne på 4Gb, det kan komma väl till pass i skolan.
Jag fick andra saker som helt enkelt inte går att minnas just nu.
Och det var det, typ. Dags att tala om det nya året.
Jag ser fram emot 2009, det är mycket som händer då, kanske får jag äntligen börja med gitarrlektioner (som jag sade att jag ville börja på förra nyår), kanske kommer Uppcon bli jätteskoj, kanske kommer min bror att ta stundenten i all sin prakt, kanske kommer jag fylla sjutton och känna mig som en ung man istället för en typisk tonåring, kanske kommer World of warcraft live action filmen inte bli en flopp, kanske kommer Final Fantasy versus XIII bli mitt favoritspel, kanske kommer jag få superkrafter. Vi får se vad som händer.
En del säger att nyårslöften är löjliga, jag håller med. Men om jag ändå ska göra ett löfte kan jag lika gärna hänga på när alla andra gör det, Jag "lovar" att nästa år ska jag satsa på att skriva i min blogg mer frekvent, det är faktiskt ett stort nöje.
Det var allt för idag, ha det så bra och drick inte bara för att det är nyårsafton, ingen gillar fulla ungdomar som spatserar runt på natten.
Your destiny - if you wish
Any sort of world
Can be yours
måndag 1 december 2008
My life, where art thou?
Poff! Där försvann november. Holy shit alltså, det är redan december och om sisådär tre timmar kommer jag sitta framför teven för att se om julkalendern i år är sevärd (jag är mycket skeptisk såklart, men man kan alltid ge den en chans. Mysteriet på greve holm, how i love you...)
Jag har hört att om man inleder en konversation med ett helt off-topic ämne så blir det mycket lättare att smyga in de jobbiga fakta man måste förmedla. Okej, jag vet att jag avslutade mitt förra inlägg med att jag skulle uppdatera snart, jag veeet att jag har sagt "jag ska försöka skriva senare" och jag Veeeeeet att öh.. vet faktiskt inte, men upplägget med att spela över på "vet" var för bra för att inte användas.
Nu är jag iallafall här igen, som ett dubbelavsnitt av Naruto Shipuuden efter ett par månaders fillers, redo att ge er hopp och "yeah!"-känslan bara för att tonas ner efter sisådär två-tre strider med alltför många extreme close-ups (för er som inte går media/film & drama kan jag berätta att extreme close-up är en inzoomning på en karaktärs ögon så de täcker hela bildrutan).
Det har hänt fett mycket denna månad (woo! lyckat spontant användade av det urmodiga uttrycket "fett"), jag har fått goda vänner i skolan (Flum i stora mängder), vi har fått en ny engelskalärare (hon är som Birgit Jagrén + Elisabeth Eriksson / 3), jag har påbörjat ett intressant mediaprojekt (som ska vara klart om två veckor. Uh oh), jag har börjat läsa metro på tunnelbanan varje morgon ("Så det var där metrotidningarna låg, ahaaa"), Wrath of the Lich King har kommit ut (Level 80 Death Knight med 2 st tier 7. Booyah!), Det har kommit minst 10 nya medlemmar till Animecka (öh.. yaaay?), nån intelligent person har hittat på masskonversationer på msn med animeckare (det var ett tag sen. Vi borde göra det igen, och oftare), en ny Warcraft bok har kommit ut (Night of the Dragon, yaaay! *hoppar som en fangirl*), Jag har önskat mig en ny mobil i julklapp (och om mina föräldrar gör som de brukar så får jag det jag vill), Det har snöat! (och töat..), Vi har börjat se en japansk film på japanskan (och den är bra, jag blev positivt förvånad), Mamma har sagt att vi förhoppningsvis skaffar en till hund i sommar (det är långt kvar men yaaaay! för det ändå).
Det där var en så lång och dåligt indelad mening att min nuvarande svenskalärare skulle peka på den och säga "Men Joakim..", jag bryr mig inte direkt, den var kul att skriva och ett effektivt sätt för mig att summera det som hänt utan att skriva en femsidig uppsats som skulle vara smått uttråkande efter sisådär ord nr 721 ("Troll" skulle det ha varit) men jag hade nog fått MVG för den ändå.
Jag har sett på heroes varje vecka och jag gillar verkligen säsong tre, tvåan kan slänga sig i väggen. Den 6:e Januari kommer Scrubs tillbaka *Glädjeskri* Dessvärre har jag inte sett ett dugg anime på evigheter (förutom Dead Leaves men den var en klass för sig..). Mycket manga och webcomics har dock ätits upp i mina ögon (kan det uttrycket missförstås?), yay för de som scanlatar, nay för att D.gray-man är on hold.
Javisstja, jag glömde. Jag har fått en ny hatt av mamma, den är rätt fin (och mycket bekväm) men jag föredrar nog formen av min gamla hatt. Vad som är bra är dock att jag planerar besöka en hattaffär och skaffa en (eller fem) till.
Varför lade jag inte bara till det där stycket i texten där uppe? Det hade förenklat och sett bättre ut, håhå jaja.
Sablar, mitt te är kallt!
- All I want for Christmas, is you! (snö alltså)
Jag har hört att om man inleder en konversation med ett helt off-topic ämne så blir det mycket lättare att smyga in de jobbiga fakta man måste förmedla. Okej, jag vet att jag avslutade mitt förra inlägg med att jag skulle uppdatera snart, jag veeet att jag har sagt "jag ska försöka skriva senare" och jag Veeeeeet att öh.. vet faktiskt inte, men upplägget med att spela över på "vet" var för bra för att inte användas.
Nu är jag iallafall här igen, som ett dubbelavsnitt av Naruto Shipuuden efter ett par månaders fillers, redo att ge er hopp och "yeah!"-känslan bara för att tonas ner efter sisådär två-tre strider med alltför många extreme close-ups (för er som inte går media/film & drama kan jag berätta att extreme close-up är en inzoomning på en karaktärs ögon så de täcker hela bildrutan).
Det har hänt fett mycket denna månad (woo! lyckat spontant användade av det urmodiga uttrycket "fett"), jag har fått goda vänner i skolan (Flum i stora mängder), vi har fått en ny engelskalärare (hon är som Birgit Jagrén + Elisabeth Eriksson / 3), jag har påbörjat ett intressant mediaprojekt (som ska vara klart om två veckor. Uh oh), jag har börjat läsa metro på tunnelbanan varje morgon ("Så det var där metrotidningarna låg, ahaaa"), Wrath of the Lich King har kommit ut (Level 80 Death Knight med 2 st tier 7. Booyah!), Det har kommit minst 10 nya medlemmar till Animecka (öh.. yaaay?), nån intelligent person har hittat på masskonversationer på msn med animeckare (det var ett tag sen. Vi borde göra det igen, och oftare), en ny Warcraft bok har kommit ut (Night of the Dragon, yaaay! *hoppar som en fangirl*), Jag har önskat mig en ny mobil i julklapp (och om mina föräldrar gör som de brukar så får jag det jag vill), Det har snöat! (och töat..), Vi har börjat se en japansk film på japanskan (och den är bra, jag blev positivt förvånad), Mamma har sagt att vi förhoppningsvis skaffar en till hund i sommar (det är långt kvar men yaaaay! för det ändå).
Det där var en så lång och dåligt indelad mening att min nuvarande svenskalärare skulle peka på den och säga "Men Joakim..", jag bryr mig inte direkt, den var kul att skriva och ett effektivt sätt för mig att summera det som hänt utan att skriva en femsidig uppsats som skulle vara smått uttråkande efter sisådär ord nr 721 ("Troll" skulle det ha varit) men jag hade nog fått MVG för den ändå.
Jag har sett på heroes varje vecka och jag gillar verkligen säsong tre, tvåan kan slänga sig i väggen. Den 6:e Januari kommer Scrubs tillbaka *Glädjeskri* Dessvärre har jag inte sett ett dugg anime på evigheter (förutom Dead Leaves men den var en klass för sig..). Mycket manga och webcomics har dock ätits upp i mina ögon (kan det uttrycket missförstås?), yay för de som scanlatar, nay för att D.gray-man är on hold.
Javisstja, jag glömde. Jag har fått en ny hatt av mamma, den är rätt fin (och mycket bekväm) men jag föredrar nog formen av min gamla hatt. Vad som är bra är dock att jag planerar besöka en hattaffär och skaffa en (eller fem) till.
Varför lade jag inte bara till det där stycket i texten där uppe? Det hade förenklat och sett bättre ut, håhå jaja.
Sablar, mitt te är kallt!
- All I want for Christmas, is you! (snö alltså)
måndag 27 oktober 2008
Decision pending, please wait
Jag gillar inte dagens Titel, men den passar på sitt eget lilla vis, men till saken.
Jag har inte skrivit ett dugg på snart två veckor, jag måste bara göra klart att jag inte tröttnat på bloggandet, jag har tänkt igenom hur jag ska skriva detta säkert över tio gånger, men i slutändan så improviserar jag. Så varför har jag inte skrivit? "Damn, what a good question". Själv är jag inte alls säker på svaret, det har funnits massor att skriva om men ändå har jag inte uppdaterat här. Kanske är det så att jag har svårt för att börja skriva just när jag har mycket att kunna skriva om (det är dumt) men det verkar så iallafall. Men nu läser du ju ett inlägg, så allt är väl,
Jag har under de senaste dagarna fått höra en hel del om hur folk faktiskt vill att jag uppdaterar, det är smickrande och oroande på samma gång. Jag är rädd för att få storhetsvansinne, för jag tror att folk med storhetsvansinne inte är bra bloggare (eller hade Stalin en blogg?).
Nu ska jag ta och gå igenom allt jag kunnat skriva om under de tidigare veckorna så att ni får se vad ni missat (ej i kronologisk ordning).
Nu är det höstlov för de flesta, inte för mig, min skola har istället VTFF (Vecka Till FörFogande), man skulle ju kunna tycka att de borde kalla det VTF (Vecka Till Förfogande) eftersom förfogande är ett ord (som börjar låta skumt i mitt huvud då jag tänkt på det så många gånger), fast de kanske insåg att VTF är mycket likt WTF (What The F*ck), och då skulle nog ingen tagit veckan seriöst (inte för att så många gör det ändå, typ 40% av alla elever skolkar denna vecka, antar att de vill hänga med sina vänner). Hursomhelst har jag VTFF att tacka för den träningsvärk i benen jag har, vi hade nämligen idrottsdag idag och jag simmade, det var lagom kul, imorrn ska vi se på samt diskutera en film, i övermorrn är det filmeffekter (tänk matrix), men torsdag och fredag är lediga.
För lite över en vecka sen var jag på spelkonvent (ML:expo), jag är mycket säker på att jag skrev om det i mitt förra inlägg, så ni vet nog vad jag talar om. Hursomhelst så var konventet skoj, även om det var ganska få människor (max 50 pers, relativt lite ur konventsynpunkt), jag spelade många spel och gjorde inte för illa ifrån mig på Super Smash Brothers Brawl turnerningen (bäst av de sämsta, om du frågar mig).
För exakt en vecka sen fick jag besöka en psykolog, det är lite svårt att skriva om eftersom jag knappast tänker gå in på detaljer men ändå inte tänker hålla fast er vid frågan "gick det bra hos psykologen?" då den är oerhört svår att svara ordentligt på. Jag kan iallafall konstatera att jag berättade om mina tankar och bekymmer och hon lyssnade och såg faktiskt ut som om hon förtsod (eller försökte förstå, jag hade lite svårt för att beskriva ordentligt). Hon gav mig iallafall beröm för att vara så uppmärksam om vad jag själv tror kan ha orsakat mina.. öhm.. (jag tänker inte säga vad).. Problem.
Eftersom VTFF markerar mitten på terminen för oss så har jag fått omdömen i de flesta ämnen, jag ligger på MVG-nivå i en hel del av dem (speciellt japanska, woo!), det gör mig ganska glad och jag hoppas jag kan hålla samma nivå i fortsättnigen (eller såklart höja mig, men man ska inte ta stora kliv över hala stenar).
Jag var på ett LAN med mina ex-klasskamrater (9B i södra ängby skola), vi hade mycket skoj och skämtade nästan lika mycket som spelade, sånt är härligt. Jag lyckades även vara den bästa spelaren i ganska många fall, så när jag på söndagen trött tog mig hemåt kunde jag känna mig som en vinnare, det var trevligt.
Jag tror det där täcker allt, dags för Jockes tankehörna (i hatten):
Vad fasen är "Jockes tankehörna (i hatten)" då? Inte fasen vet jag, men det låter skoj. Vi kan väl nöja oss med att säga att det är den delen av bloggen där jag bara spammar (för er som aldrig sett internet förut: Spamma = skriva mycket text med lite "läsvärde", antingen upprepat eller varierat) tankar.
Min brorsa har fått sin 18:års present av mamma & pappa, en sprillans ny helt egen dator, jag är smått avundsjuk (men jag får iallafall min ifred).
Min bästa vän har fått Fable 2, jag vill titta på (men förvånansvärt nog inte spela)
Min bästa skolvän (han stiger i rankerna varje dag) börjar kännas allt "vänligare", sånt är trevligt.
Vad fasen hände med mina gitarrlektioner? (Ha! Började inte på "Min" den här gången)
Jag vet inte om "Jockes tankehörna (i hatten)" kommer vara ett återkommande element (recurring element, jag gillar det uttrycket), jag får se ifall folk uppskattar det.
Nu är det dags att avsluta dagens inlägg, jag hoppas det kan täcka upp för det mesta ni gått miste om, förvänta er fler inlägg snart, jag börjar känna skrivlusten brinna i mina fingrar igen.
- "Did you really think you could win against me?"
Jag har inte skrivit ett dugg på snart två veckor, jag måste bara göra klart att jag inte tröttnat på bloggandet, jag har tänkt igenom hur jag ska skriva detta säkert över tio gånger, men i slutändan så improviserar jag. Så varför har jag inte skrivit? "Damn, what a good question". Själv är jag inte alls säker på svaret, det har funnits massor att skriva om men ändå har jag inte uppdaterat här. Kanske är det så att jag har svårt för att börja skriva just när jag har mycket att kunna skriva om (det är dumt) men det verkar så iallafall. Men nu läser du ju ett inlägg, så allt är väl,
Jag har under de senaste dagarna fått höra en hel del om hur folk faktiskt vill att jag uppdaterar, det är smickrande och oroande på samma gång. Jag är rädd för att få storhetsvansinne, för jag tror att folk med storhetsvansinne inte är bra bloggare (eller hade Stalin en blogg?).
Nu ska jag ta och gå igenom allt jag kunnat skriva om under de tidigare veckorna så att ni får se vad ni missat (ej i kronologisk ordning).
Nu är det höstlov för de flesta, inte för mig, min skola har istället VTFF (Vecka Till FörFogande), man skulle ju kunna tycka att de borde kalla det VTF (Vecka Till Förfogande) eftersom förfogande är ett ord (som börjar låta skumt i mitt huvud då jag tänkt på det så många gånger), fast de kanske insåg att VTF är mycket likt WTF (What The F*ck), och då skulle nog ingen tagit veckan seriöst (inte för att så många gör det ändå, typ 40% av alla elever skolkar denna vecka, antar att de vill hänga med sina vänner). Hursomhelst har jag VTFF att tacka för den träningsvärk i benen jag har, vi hade nämligen idrottsdag idag och jag simmade, det var lagom kul, imorrn ska vi se på samt diskutera en film, i övermorrn är det filmeffekter (tänk matrix), men torsdag och fredag är lediga.
För lite över en vecka sen var jag på spelkonvent (ML:expo), jag är mycket säker på att jag skrev om det i mitt förra inlägg, så ni vet nog vad jag talar om. Hursomhelst så var konventet skoj, även om det var ganska få människor (max 50 pers, relativt lite ur konventsynpunkt), jag spelade många spel och gjorde inte för illa ifrån mig på Super Smash Brothers Brawl turnerningen (bäst av de sämsta, om du frågar mig).
För exakt en vecka sen fick jag besöka en psykolog, det är lite svårt att skriva om eftersom jag knappast tänker gå in på detaljer men ändå inte tänker hålla fast er vid frågan "gick det bra hos psykologen?" då den är oerhört svår att svara ordentligt på. Jag kan iallafall konstatera att jag berättade om mina tankar och bekymmer och hon lyssnade och såg faktiskt ut som om hon förtsod (eller försökte förstå, jag hade lite svårt för att beskriva ordentligt). Hon gav mig iallafall beröm för att vara så uppmärksam om vad jag själv tror kan ha orsakat mina.. öhm.. (jag tänker inte säga vad).. Problem.
Eftersom VTFF markerar mitten på terminen för oss så har jag fått omdömen i de flesta ämnen, jag ligger på MVG-nivå i en hel del av dem (speciellt japanska, woo!), det gör mig ganska glad och jag hoppas jag kan hålla samma nivå i fortsättnigen (eller såklart höja mig, men man ska inte ta stora kliv över hala stenar).
Jag var på ett LAN med mina ex-klasskamrater (9B i södra ängby skola), vi hade mycket skoj och skämtade nästan lika mycket som spelade, sånt är härligt. Jag lyckades även vara den bästa spelaren i ganska många fall, så när jag på söndagen trött tog mig hemåt kunde jag känna mig som en vinnare, det var trevligt.
Jag tror det där täcker allt, dags för Jockes tankehörna (i hatten):
Vad fasen är "Jockes tankehörna (i hatten)" då? Inte fasen vet jag, men det låter skoj. Vi kan väl nöja oss med att säga att det är den delen av bloggen där jag bara spammar (för er som aldrig sett internet förut: Spamma = skriva mycket text med lite "läsvärde", antingen upprepat eller varierat) tankar.
Min brorsa har fått sin 18:års present av mamma & pappa, en sprillans ny helt egen dator, jag är smått avundsjuk (men jag får iallafall min ifred).
Min bästa vän har fått Fable 2, jag vill titta på (men förvånansvärt nog inte spela)
Min bästa skolvän (han stiger i rankerna varje dag) börjar kännas allt "vänligare", sånt är trevligt.
Vad fasen hände med mina gitarrlektioner? (Ha! Började inte på "Min" den här gången)
Jag vet inte om "Jockes tankehörna (i hatten)" kommer vara ett återkommande element (recurring element, jag gillar det uttrycket), jag får se ifall folk uppskattar det.
Nu är det dags att avsluta dagens inlägg, jag hoppas det kan täcka upp för det mesta ni gått miste om, förvänta er fler inlägg snart, jag börjar känna skrivlusten brinna i mina fingrar igen.
- "Did you really think you could win against me?"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)