Söndag

Tydligen är det så länge sen jag bloggade senast att blogger helt ändrat design. Det är förvirrande och jag är lockad att joina en Facebook grupp som är emot det.

Sommaren har varit ganska händelserik hittills, jag har bott i stuga i Leksand, tagit studenten, rest till Paris och sen fyllt 20. I den ordningen.
Jag har tillochmed gjort mer än så. Jag har besökt Helsingfors, LANat två gånger, fått besök från Helsingfors och tittat igenom alla tre säsonger av Community. Inte i den ordningen.

Bloggers nya design tycks ha problem med den förra meningen eftersom allt blev understruket med en röd linje men utan ledtrådar på vad som kan vara fel. Well Whatever.


Jag har tänkt mycket på framtid och förändring på sistone. Det är inte så konstigt eftersom jag befinner mig i det (sommarsoliga) vakuumet mellan gymnasium och universitet, samt har fått smaka på hälften av en 40-årskris.

Om 4 dagar kommer jag inte bara stiga på ett plan till Malta för att träffa 5 vänner jag endast känner via internet. Jag kommer också få välja mellan att börja på lärarlinjen på Stockholms Universitet eller Speldesignslinjen på Södertörns Högskola. Förhoppningsvis kommer jag kunna svara på det valet genom att låna en dator på Malta eller så men iallafall så måste jag välja om jag ska acceptera min självklara framtid som engelskalärare på en gång eller sidetracka i minst ett år för att jaga min naiva dröm.

Det är inte ett så lätt val som i filmens värld eftersom läraryrket inte är något dåligt ondskefullt och speldrömmen börjar förlora sin charm, så båda alternativen jämnas ut. Vad jag än väljer så lär mina universitetsår bli väldigt intressanta, så egentligen är det inte ett superavgörande val antar jag?


Jag har haft lite återfall in i mina tankebanor om hur dumt jag tycker världsdyrkan av alkohol är. Jag antar att det startade iochmed att jag hamnade bredvid en gubbe som fruktlöst försökte smygdricka trots att burkens pysande väsning notifierade alla i hela vagnen om hans sociala normbrott (och riktiga brott kanske? Jag har inte full koll på de lagarna.) Det som var tragiskt var dock hur ledsen han såg ut mellan klunkarna, han var helt hjälplös.

Ändå vet jag att tankar som "så hade det inte varit om alkohol förbjöds" är större normbrott än hans failade skåpsup. Ingen gillar den som sabbar den i överlag trevliga stämningen med att peka ut sanningen. Och jag håller med, ibland vill jag bara kunna stänga av min viktigpetter-sida och faktiskt ta reda på hur det är att vara full på riktigt, så min åsikt faktiskt valideras av erfarenhet.

Men nej, det är jag för feg för.

Det finns faktiskt inte någon bra översättning för feg på engelska. Det närmaste jag kommer är cowardly men det känns mer förolämpande och väldigt överdrivet, svårt att bara använda i en mening.
På svenska finns det dock en hel massa synonymer för feg. En enkel sökning i ett lexikon jag hittade på google (var annars, I bokhyllan?) gav mig: Harig Mesig Räddhågad Ynklig Ynkrygg.
Förvånansvärt många ord för ett språk som ska ha präglats av orädda vikingar. Eller så är det precis därför, kan vara värt att tänka på.


På tal om att vara feg så känner jag då och då hur svag jag faktiskt är som person. Ibland kommer min paranoia tillbaka, trots att jag trodde att jag utplånat den i Japan. Genom hela livet så skapar jag nya versioner av mig själv, personligheter som gått framåt i livet och lärt sig av nya erfarenheter.
Men jag behåller de gamla versionerna någonstans, lite som att jag gör separata sparningar för varje level i ett rollspel (något som återspeglar min tendens att aldrig göra mig av med saker.)
Och det är lätt att falla tillbaka i en gammal personlighet. Det kan vara att träffa en gammal vän, att bli så chockad att man hoppar bakåt några steg i sin utveckling eller att en ny livsstil man erhåller visar sig vara så lik en tidigare att man bara går tillbaka till den.


Jag antar att allt det grundar sig i min lilla 20-årskris. Jag vill kunna känna mig vuxen men jag känner mig fortfarande som bäst hemma i den skolmiljö jag vant mig vid sen jag var 12. Vissa kallar sina universitet för "skolan" men jag vet att det inte kommer vara detsamma.

Vuxenlivet är inte ett sinnesstadie man växer in i, det är ett stup man sakta knuffas fram till.